Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 117
denna skrift, den första som egnats kärleken till böcker, klädts i svensk dräkt.
Den typografiska utstyrseln är synnerligen förnämlig, och P. A. Norstedts
välkända officin, som omhänderhaft tryckningen, har all heder af den vackra
boken. Till förebild för densamma ha tagits italienska antikvatryck från
slutet af 1400-talet, De i rödt tryckta anfangerna, som rätt illusoriskt
efterbilda för hand rubricerade initialer i de äldre trycken, ha ritats af firmans
typografiska smakråd Akke Kumlien. Boken är tryckt på ett tjockt, hvitt
linnelumppapper och med en fransk antikvatyp, den s. k. Cochin-antikvan,
som alldeles särskildt passar för den latinska texten.
Richard de Bury var en af sin tids högst uppsatta män i England, som
beklädde flera af landets högsta ämbeten. Ar 1333 invigdes han till biskop
af Durham, men utnämndes samtidigt till riksskattmästare och rikskansler
samt användes i flera viktiga diplomatiska uppdrag. Trots de stora inkomster,
som hans ämbeten inbragte honom, slutade han sitt lif i fattigdom, den 14
april 1345. Några månader dessförinnan, den 24 jan. 1345, hade han afslutat
Philobiblon, som på sätt och vis kan betraktas som hans testamente och som
försvar för en samlarvurm, som icke skydde några kostnader eller några
medel. Af hans skrift är särskildt det åttonde kapitlet af intresse, ty det
innehåller ett rikt själf biografiskt material och han lämnar här
oförbehållsamt meddelanden om sina metoder som boksamlare. Af intresse är också
det näst sista kapitlet, hvari de Bury i testamentarisk form meddelar sin
afsikt att skänka sina böcker till en studiegård i Oxford. Denna hans sista
vilja gick tyvärr aldrig i fullbordan, ty hans böcker skingrades efter hans
död, väl för att tillfredsställa hans fordringsägares kraf; af hela hans stora
boksamling äro nu endast två volymer kända, en i Bodleian Library i Oxford
(Cod. Laud. lat. 363, perg.-handskrift från slutet af 1100-talet, innehållande
diverse teologiska traktater) och en i British Museum (MS Roy. 13 D. IV,
innehållande John of Salisbury, Policraticus etc). Till det testamentariska
förordnadet är fogadt ett ur bibliotekshistorisk synpunkt intressant reglemente
för bokutlåningen i den tilltänkta studiegården ; genom en af bestämmelserna
här fordras för en utlånad bok en säkerhet, som öfverstiger bokens värde.
Af Philobiblon har till vår tid bevarats ett 40-tal handskrifter, hvilket
visar, att skriften redan tidigt blef känd och spridd. De för textens
vidkommande viktigaste af dessa handskrifter härstamma från 1300-talets slut
och finnas nu i Bodleian Library (MS Digby 147), British Museum (MS Roy.
8 F. XIV) och i Bibliothèque Nationale i Paris (Fonds lat. 3352 c o. 15168).
Philobiblon utkom också rätt tidigt i tryck, den första upplagan trycktes i
Köln år 1473 (Hain *4!51), den andra i Speier år 1483 (Hain *4150), en
tredje utkom i Paris år 1500 (Hain 4152—3). Sedan har den latinska texten
utgifvits flera gånger, med den nu föreliggande upplagan inalles fjorton
gånger; den har vidare öfversatts till engelska (tre olika versioner föreligga),
franska, tyska, italienska, ja äfven katalanska. Den viktigaste af dessa
upplagor är den som E. C. Thomas år 1888 utgaf, sedan han på grundvalen
af de äldsta och bästa handskrifterna rekonstruerat texten och med stor skick-
9 — 22i37. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
