Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 GOTTFRID CARLSSON
studium af de ankomna volymerna. Snarare bör det förhålla sig så, att
mäster Beros testamentsexekutörer i Wien låtit uppgöra den efter testamentet
och som ett slags reversal åtfölja boksamlingen på dess transport till Skara.
Om fullt säkra slutsatser angående förteckningens tillkomst och
karaktär icke äro möjliga, ger katalogen däremot en mycket god och pålitlig
föreställning om mäster Beros boksamling såsom sådan. Den synes ha räknat
inte mindre än 138 volymer1 och gör sålunda skäl för namnet »Sveriges
största enskilda medeltidsbibliotek». Men, såsom först påpekats af Collijn,2
är den äfven efter internationell måttstock i kvantitativt hänseende betydande.
Det är förvisso icke synnerligen många bevarade medeltida förteckningar öfver
privatbibliotek norr om Alperna, som kunna uppvisa högre volymsiffra, och
från Wien — den plats, där samlingen i all hufvudsak måste ha hopbragts
— känner man från tiden före 1500, såvidt jag vet, intet enskildt bibliotek,
som i nämnda afseende kan upptaga täflan med den svenskfödde professorns.
Närmast honom komma de samtida universitetslärarna i Wien medicine
doktor Erhard von Traismauer (1400-talets midt) och doktorerna i kanonisk rätt
Johannes Gwerlich (t 1445) och Johannes Polzmacher (f omkr. 1453), hvilka
hvar för sig enligt tillgängliga förteckningar eller uppgifter ägde mellan 80
och 100 volymer.3 Öfverhufvud utgör den hittills för den österrikiska
bibliografiska forskningen okända katalogen öfver mäster Beros boksamling ett
viktigt bidrag till kännedomen om biblioteksförhållandena (och äfven
bildningsstandarden) i Wien under medeltiden.
Hvad beträffar boksamlingens innehåll, har den sin tyngdpunkt på det
teologiska och homiletiska området. I fråga om dessa fack är den icke blott
kvantitativt välförsedd utan representerar också i kvalitativt afseende ett
från den härskande skolastikens ståndpunkt synnerligen godt och
omsorgsfullt urval. Äfven i öfrigt röjer biblioteket den forfarne och mångsidige
universitetsläraren. Att det icke inrymmer något af de antika författarnas
1 Volymantalet, som förut beräknats till 137 band (NTBB 1918, s. 228), synes efter
påträffandet af den handskriftliga förteckningen böra fastställas till ofvan angifna siffra.
2 I Samlaren 1903, s. 126.
3 Mittelalterliche Bibliothekskataloge Österreichs, hrsgeg. von der Kaiserl. Akademie
der Wissenschaften in Wien, Bd I: Niederösterreich, bearb, von Th. Gottlieb (Wien 1915),
s. 468 (jfr J. Aschbach, Geschichte der Wiener Universität, 1, s. 342, 601), s. 415-422 och
s. 432, 437—442. — Det bibliotek, som Johannes Ramung, »Salzamtmann» i Hall i Tyrolen
och kon. Maximilians råd, år 1493 donerade till en efter honom benämnd stiftelse vid Wiens
universitet, räknade öfver 170 volymer (MittelalterL Bibliothekskataloge Österreichs, 1, s. 498
— 501), men Ramung, om hvars lif föga är bekant, torde icke böra räknas som wienare i
egentlig mening. Det är dessutom att märka, att hans biblioteksdonation skedde inte mindre
än 28 år efter mäster Beros död, hvarför hans boksamling icke rättvisligen bör jämföras
med dennes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
