Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 A ARNO MALIN
varande bokbestånd, som annars genom oblida öden, på några få codices när,
helt gått förlorat. Likväl måste här beaktas, att dessa fragment ej
jämn-starkt representera den bokliga odlingens olika grenar. Ty emedan samlingen
så godt som uteslutande består af pergamentblad, är den liturgiska
litteraturen, som oftare än den andra präntades på pergament, uppenbarligen
rikligare företrädd än den medeltida litteraturens andra grenar (äfven den
ickeliturgiska teologin), där man från och med 1300-talet allt mera började
använda papper till handskrifterna.
Att i den medeltida norden funnits handskrifter af klassiska auktorer
i större mängd än hvad man på grund af de knappa uppgifterna i bevarade
testamenten m. m. och de funna, obetydliga resterna kunde sluta, torde stå
utom allt tvifvel. Det bör märkas, att förhållandena varit ännu
ogynnsammare för sådana handskrifters bevarande än för annan medeltida litteratur.
Dominikanerna och franciskanerna, senare också birgittinerna — hvilka
åtminstone i Sverige-Finland egentligen upprätthöllo den bokliga kulturen —
upptogo i regeln icke »scripteres gentiles» i sina nog så intensiva studier.
Det blef tvärtom en af tiggarordnarnas uppgifter att motarbeta och dräpa
den protorenässans, som med en icke liten beundran för antiken blomstrat
upp på 1100-talet. »Ordines studentes» intresserade sig ej för »curiositas»,
endast för »utilitas» d. v. s. det, som hjälpte dem att förstå och utbreda
kyrkans rena lära.1 Det var således det sekulära universitetsväsendet, det
sekulära prästerskapet och de lärda lekmännen, som främst fingo taga sig an
de klassiska studierna, och medlemmar af dessa kretsar, hvilka jämsides med
teologien äfven studerade artes, måste ock ha ägt de flesta nordiska
handskrifter af klassiska auktorer. Men denna litteratur var i högre grad utsatt
för förstörelse. Dels är det troligt, att dylika böcker på grund af flitig
användning sletos ut, dels undfingo de icke i samma grad som den
teologiska litteraturen asylrätt i klosterbiblioteken, och blefvo således ej —
ej ens genom de lutherska fogdarnas åtgärder — bevarade för eftervärlden.
Så obetydliga mina efterföljande meddelanden om några finska fragment
med text från antiken i och för sig än äro, torde de dock äga sin betydelse
för den, som ville åtaga sig den intressanta uppgiften att konstruera upp en
bild af de klassiska författarnas ställning i Norden under medeltiden och
1 Sålunda bestämde, för att taga ett exempel, dominikanernas generalkapitel i Paris
år 1228 angående ordensmedlemmarnas högskolestudier: »In libris gentilium et
philosophorum non studeant, etsi ad horam inspiciant. Seculares scientias non addiscant, nec etiam
artes quas liberales vocant, nisi aliquando circa aliquos magister ordinis vel capitulum
generale voluerit aliter dispensare, sed tantum libros theologicos tam iuvenes quam alii legant.»
(I: Chartularium Universitatis Parisiensis, Tom. I, 1889, nr 57, s. 112.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
