Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL NORDISK BOKHISTORIA UNDER MEDELTIDEN______IM
grundar sig, som bekant, på Codex Nazarianus s. Vaticano-Palatinus 1547,
saec. VIII/X.1 Huruvida de andra handskrifterna af De beneficiis, hvilka
samtliga äro af mindre värde, äro »aut ex ipso Nazariano aut ex codice
plane gemino descripti» (Gertz, edition p. VI), eller huruvida de äro att
betrakta som en gentemot cod. Nazarianus själfständig om också tämligen
fördärfvad textkälla, är ett problem, hvarom ännu »grammatici certant».2 Att
det helsingforsiska fragmentet (sec. XIV) hör till codices détériores, är utan
vidare klart. Det vore onödigt att här framhålla dess talrika från
normaltexten divergerande läsarter; de flesta äro grofva felskrifningar, vittnande
på sitt sätt om de otaliga mellanled, som föregått denna afskrift.
»Seneca morale» (Dante, Inf. IV, 141) hörde till de klassiska
skriftställare, som mest af skref vos under medeltiden, äfven under dess tidigare
skeden, såsom bl. a. flere palimpsestfynd af Seneca bevisa. Hans skrifter
finnas upptagna i nästan alla gamla kataloger från medeltida bibliotek, och
De benificiis är en af de vanligaste.3 Kuriöst är, att Seneca för sin stora
popularitet hos eftervärlden kanske mest har att tacka det kända falsifikatet
af korrespondensen mellan honom och aposteln Paulus, — bref, om hvilkas
autenticitet redan Hieronymus var öfvertygad, — och hvilka vunno en
utomordentligt stor utbredning under hela medeltiden.4 Redan före Hieronymus
hade kristna författare såsom Tertullianus och Lactantius omnämnt honom
med stor aktning för hans många om kristlig etik påminnande uttalanden.
Allt detta förorsakade, att Seneca ej hänfördes till de egentliga scriptores
gentiles, och därför vann han äfven de strängt ortodoxa tiggarordnarnas
gillande och kopierades flitigt.
Om Senecas popularitet vittna äfven de många excerptsamlingar samt de
förkortade5 och s. a. s. omarbetade upplagor af hans skrifter, som spriddes
under medeltiden. Den viktigaste bearbetaren var ärkebiskop Martinus de
Bracara eller Bracarensis (Braga i norra Portugal), f c. 580. Han
företog en omarbetning af Senecas numera försvunna arbete »De of ficus»; känd
under namnet »Formula vitae honestae». Denna blef mycket allmän och
1 Åldersbestämningarna variera: Rossbach bestämmer codexen till sec. VIII, Chatelain
till sec. IX, Gertz och Kekulé till sec. IX/X. En sida återges i facsimile i: Chatelain,
Paléographie des classiques latins, II (1892—1900), tab. 168.
2 Se om detta: M. Schanz, Gesch. d. röm. Litt, II: 23 (1913), s. 396.
3 Se exempelvis M. Manitius, Philologisches aus alten Bibliothekskatalogen, i: Rhein.
Museum, N. F. 47 (1892), Erg.heft, s. 44-48.
4 Utgifna af F. Haase, Senecae Opera, Vol. III, 476—481. Om falsifikatet se Schanz,
a, a., s. 414—417.
5 Äfven förkortningar af De beneficiis förekomma åtminstone fr. o. m. sec. XII.
Schanz, a. a., s. 418.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
