Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ISAK COLLIJN
eller del därav finnes icke) med tio bevarade rader och en knapp rand av
den elvte raden. Baksidan (pl. 2) innehåller likaledes tio rader och en
större rand av en elvte rad. Fragmentets storlek är 13,6X14 cm., alltså
ungefär lika stort som fragmentet av avlatsbrevet i främre pärmen.
Satsytans bredd i det lilla trycket är 99 mm. Hela bladet torde ha omfattat
18 rader. Båda sidorna äro rubricerade i rött, på baksidan finnes en för
hand målad anfang L, som sträcker sig över två rader.
Fragmentet är genomgående tryckt med missaltypen i det gamla
Upp-salamissalet, vilken här framträder med kraftiga, skarpa avtryck och visar
alla tecken på en nygjuten typ i dess första stadium. Så bokstäverna p och q,
vilkas neddragna staplar hava en karakteristisk urholkning nedtill, vilken
försvunnit genom nötning på samma typer i missalet. Det är möjligt, att den
omständigheten, att materialet här är papper och icke pergament som i missalet,
bidrager till att typen förefaller så ny, men även andra skäl tala för typens
tidiga stadium. Sålunda finnes ingen ligatur för cp, utan denna uttryckes
med bokstäverna q$. Som skiljetecken förekommer endast punkten sparsamt
och på linje. Anmärkningsvärt är vidare, att bindestreck saknas, vilket
särskilt pl. 2, rad 7 i ordet V || troq$ verkar primitivt. Även ett grovt tryckfel
förekommer: itttereogariottë (pl. 1 rad 4). Här förtjänar påpekas, att
bindestreck även saknas i det ovan nämnda provbladet av Uppsalamissalet. Av
typens habitus i det nyfunna fragmentet torde man därför vara berättigad
att sluta till, att detta är tryckt på ett mycket tidigt stadium av Snells
verksamhet i Stockholm, med säkerhet före tryckningen av Uppsalamissalet, och
därför troligen är den första skrift, som av honom här befordrats till trycket.
Tack vare ett föregående fynd var jag i tillfälle att genast bestämma
de nyfunna raderna såsom hörande till den under medeltiden så vanliga
latinska skolbok, som går under namn av »Dominus que pars» och som
tillskrives den under medeltiden som lärare och grammatiker så berömde
benediktinermunken Remigius från Auxerre i Frankrike (f ca. 908).
Egentligen utgjorde Remigius’ skrift en kommentar till den romerske grammatikern
Aelius Donatus’ bekanta lärobok, den s. k. Donatus minor, men genom
talrika bearbetningar under århundradenas lopp kom Remigius’ skrift att intaga
en självständig ställning i förhållande till donaten. Men även av Remigius’
grammatika finnas talrika varianter, som högst betydligt avvika från
varandra och som till en del uppstått genom lån från eller sammanslagning med
andra grammatikaliska skrifter.1 Sålunda har enligt benäget meddelande av
1 W. Fox, Remigii Autissiodorensis in artem Donati minorem commentum. Lips.:
Teubner 1902. 8:0. — I. Huemer, Über ein Glossenwerk zum Dichter Sedulius. Zugleich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
