Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 PER HIERTA
av ett sådant antagande torde dock ej vara långt ifrån noll! Frågan bragtes
i alla händelser ej längre på Klemmings tid, och den så märkliga samt
såvitt man då visste unika stämpeln blev ej ens mig veterligen avbildad.
Collijn har senare vid sina undersökningar i nordtyska bibliotek funnit ännu
tre volymer med B G-stämpeln, så att befintligheten av en boksamling
med denna utstyrsel ju kan anses bevisad, även om det måste betraktas
som högst egendomligt, att resterna hamnat i Tyskland. Den märkligaste
av de tre är en samling handskrivna latinska predikningar, daterad 1471
och benämnd »Sermones multi et diuersi». Ur dess pärmar lyckades Collijn
framdraga ett halvark av vår första svenska inkunabel, Dialogus
creatu-rarum 1483. Detta fynd sätter bandet i nära förhållande till
Dialogus-tryckaren Johan Snell, vilken, såsom Collijn likaledes flerstädes visat, torde
haft bokbindarverkstad i Stockholms gråmunkekloster och säkert även efter
sin återkomst till Lübeck idkat bokbinderi. Boken finnes i Lübecks
stadsbibliotek och har förut tillhört stadens Mariakyrka. Även det andra B
G-bandet, nu i Främmestads bibliotek, har med Snell att göra. Det
innesluter nämligen Epistelen unde Ewangelien, Lübeck, »vallmotryckaren» 1492
(med Hans van Ghetelens namn som akrostikon i slutskriften) — just en
av de böcker, som uppvisa Snells egendomliga Dialogus-lombarder och
därigenom styrka hans förbindelser med Ghetelen och vallmoverkstaden.
Det tredje bandet, vilket Collijn fann i Kiels universitetsbibliotek, är en
Strassburg-inkunabel av Joh. de Tambaco, med en proveniensanteckning
från Lübeck, mycket liknande den som förekommer i Sermones-handskriften.
Något dokumentariskt skäl för att böckerna tillhört Skarabiskopen
finnes ju hittills ej, men om man sammanfattar befintliga fakta, återstå väl
blott tre möjligheter: först att detta lilla superexlibris haft någon annan biskop
till ägare — men detta är som redan påpekats mer än osannolikt. För det
andra att stämpeln från början utförts för Brynolf, men sedan av Snell
eller annan Lübeck-bindare använts blott som dekoration. Även detta synes
mig alldeles otroligt, åtminstone tills någon bok tryckt senare än 1505
(biskopens dödsår) kan påvisas med denna vapenstämpel. Och sist, att vi
verkligen här skulle ha resterna av Sveriges måhända äldsta magnatbibliotek.
Det som väl mest talar häremot skulle vara att böckerna hamnat i Tyskland.
Om man betänker, vilka underliga öden våra svenska medeltidssamlingar
haft att genomgå, synes mig detta skäl ej väga tungt, man kan t. ex. påminna
om, att Skaras siste katolske biskop, Magnus Haraldi, måste fly till Tyskland
och slutade sitt oroliga liv i ett kloster i Rostock. Han kan ha medfört
åtskilligt! Om Brynolfs maktställning vittnar ännu hans mäktiga borg vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
