Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER ___________47
De äldsta dokumenten befinnas tillhöra slutet av 1000-talet och de yngsta
1200-talet. För den lokala bestämningen har förf. utom neumformerna haft
att röra sig med de förekommande perikoperna och helgonnamnen. Alla
dessa undersökningsområden visa hän på nedre Rhenlandet, närmare bestämt
kyrkoprovinsen Köln, såsom den ort där dokumenten ursprungligen blivit
skrivna. På Köln pekar alldeles särskilt det förhållandet, att i dokumenten
finnas officier för veritabla lokalhelgon i denna stad, såsom Gereon, de
moriska soldaterna, Kunibert, Severin och Patroklus.
De undersökta neumformerna äro till övervägande del rent tyska med i
några fall påvisbara inflytelser från franska skrivarskolor och den i Metz.
I en uppgjord kartskiss över Kölndioceset med dess suffraganer och närmaste
grannar påvisar förf., hurusom de nämnda skrivarskolorna, tyska, franska
och i Metz, just i denna punkt sammanstöta, varför de påpekade
inflytelserna från nämnda håll få sin fullt naturliga förklaring. Prof. Fleischers
uppgift i sitt år 1923 utgivna arbete »Die germanischen Neumen . ..», s. 127,
att i norden utbildats en egen neumtyp, som han benämner skandinaviska
neumer, finner alltså intet som helst stöd från de finska dokumenten.
I fråga om möjligheten att i våra dagar direkt från de gamla
neum-skrifterna översätta musiken i nutida notskrift råda bland forskarna som
bekant två diametralt motsatta åsikter. De ojämförligt flesta äro av den
åsikten, att sådant i allmänhet icke är möjligt. Den tämligen ensamstående
representanten för åsikten om neumernas tydliga läsbarhet är den förenämnde
prof. O. Fleischer, vilken uppställt ett system för neumernas tolkning. Bland
anhängarna av den sistnämndes åsikt kan det vara av intresse att erinra om
Georg Reiss, som i sin avhandling om musikhandskrifterna i det norska
riksarkivet delvis med prof. Fleischers hjälp transkriberat en del melodier
med neumer. Det är denna kännedom om de norska dokumenten på
neum-området, som varit enbart bestämmande för prof. Fleischer att fastslå
skandinaviska neumer såsom en egen grupp, och han anför prov på desamma i
sitt nyss citerade verk. Dr Haapanen ställer sig emellertid på den
ståndpunkt, som benediktinerna i Solesmes redan i första bandet av Paléographie
musicale utförligt hävda, och som sedan omfattats av flertalet neumforskare,
att neumernas intervallförhållanden ej kunna utläsas i vanliga på en mer
eller mindre horisontalt liggande rad av nottecken. Visserligen saknas
ingalunda neumuppteckningar, där storleken av varje förekommande intervall
mer eller mindre tydligt avspeglas genom de olika nottecknens relativa
ställning i höjden och djupet i förhållande till varandra (diastemati). Ett rätt
betydande antal dokument av dylik art har tidigare varit känt från Italien
och södra Frankrike, och man har länge ansett, att diastematisk notering
betecknat höjdpunkten av neumeringskonstens utveckling från oklarhet till
större tydlighet. En fullständig omvälvning av denna uppfattning har på
allra sista tiden ägt rum. Bannister påvisade år 1913 i sitt här ovan
citerade verk, hurusom det förut bekanta, diastematiskt noterade tropariet från
Winchester, förvarat i Bodleian library i Oxford, i fråga om noteringssättet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
