Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ________________RECENSIONER
är att hänföra till 900-talet. Ifrågavarande troparium är enligt Bannister
det äldsta och på samma gång fullkomligaste och tydligaste minnesmärke
av gregoriansk sång med diastematisk notuppteckning, som hittills blivit
känt. Samme forskare meddelar även, att diastemati allmänt förekommer
jämväl i andra engelska neumhandskrifter från slutet av 900-talet. Sedan
detta tidiga exempel på diastemati från England blivit konstaterat, har P.
Wagner1 publicerat ett fragment av ett missale plenarium från 1100-talet,
som han bevisar vara från norra Frankrike eller trakten Reims—Amiens.
Genom detta senare fynd anser Wagner beviskedjan vara fullständig för
ett påstående, som han tidigare med en viss reservation framställt, men som
han nu med fullaste skärpa uttalar, nämligen att de latinska neumerna
ursprungligen varit diastematiska och följaktligen fullt tydliga även för
melodiens intervallförhållanden. I en senare tid inträdde en avgjord försämring
i uppteckningen, därigenom att neumerna skrevos i en vågrät rad, såsom
fallet är i bl. a. S:t Gallens neumer. S:t Gallens rangställning i fråga om
neumerna och för övrigt rörande den ursprungliga formen av de romerska
kyrkosångerna skulle därmed vara rubbad i högst betänklig grad.
Det har ovan påpekats, att de finska neumerna tillhöra denna
»försämrade» art, och att de följaktligen ej äro tillförligt tydbara. När förf. därför
talar om själva melodierna, får han självfallet betona, att det icke rör sig
om sångernas melodiska fattning i intervallhänseende. Den melodiska
jämförelse, som han anställer mellan sitt material och liturgiska böcker av editio
vaticana jämte några i Paléographie musicale faksimilerade codices från S:t
Gallen rör sig därför endast med själva neumerna, d. v. s. enstaka toner
och grupper av fallande eller stigande toner. Denna jämförelse har
emellertid tydligt givit vid handen, att både likheter och olikheter förefinnas mellan
de finska dokumenten och det använda jämförelsematerialet, liksom också
att helt olika melodier till en och samma liturgiska sång kunnat påvisas.
Som sammanfattning av sina uppnådda resultat för speciellt Finlands
musikhistoria fastslår förf. (s. 71), att de undersökta fragmenten gå tillbaka
till landets äldsta kristna tid och i en del fall sträcka sig till tiden före den
traditionella tidpunkt, då Finland från Sverige kristnades av konung Erik
och den helige Henrik, samt vidare (s. 74) att fragmenten i stort sett äro
rester av böcker, vilka med högsta grad av sannolikhet blivit skrivna i det
nederrhenska området, speciellt i kyrkoprovinsen Köln, till bruk för den
sekulära gudstjänsten och från denna trakt överförts till norden, i synnerhet
iill Finland. Vad alltså Finland beträffar, anser förf. det vara sannolikt,
att den gregorianska sången först kommit till detta land från det
nederrhenska området. Bland skäl, som tala härför, nämner han den medeltida
förbindelsen mellan norden och det nämnda området samt det förhållandet,
att de nu undersökta finska dokumenten sakna antydan om engelsk påverkan,
något som i de övriga nordiska länderna eljest förekommer i betydande
grad. Förf. avstår från mera vittgående slutsatser med anledning av de
1 I Archiv für Musikwissenschaft, 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
