- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årgång XII. 1925 /
90

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90 O. WIESELGREN

Men denna primitiva enkelhet i kompositionen ersattes av den naiva
berättelseglädjen och koloritens behag. I framställningen av glänsande
rustningar, praktfulla tält och dyrbara vapen finner konstnären särskilt nöje, och
han älskar att använda lysande färger, rött, guld, blått och grönt i brokig
blandning. Som en detalj av intresse må nämnas, att han på åtskilliga
vapenrockar, banér och harnesk använt ett ornament, återgivande en
gnist-sprutande flintsten, vilket torde få anses som en allusion på Gyllene
Skinnets orden; dess kedja är nämligen sammansatt av länkar med samma
emblem. På två ställen har han dessutom prytt Alexanders banér med
tvenne varandra motställda C i guld, tydligen för att erinra om
begynnelsebokstaven i namnet Cleve. Landskapets kolorit är genomgående stämd i
en och samma skala: förgrunden brungul, mellangrunden grön och fonden
förtonande i ett svagt blått. Även i sin struktur förete landskapen
överensstämmande egenskaper. Vad konstnären återgivit är vidsträckta flodlandskap
med kullar och berg, på vilka synas muromgivna borgar och städer.
Horisonten är på samtliga miniatyrer särdeles hög, i ett par fall nära nog
tangerande bildytans överkant. Ett karakteristiskt inslag i landskapet utgöres
som redan i det föregående blivit framhävt av de höga, smalstammiga träden
med deras sockertoppsformade, kompakta kronor. Behandlingen av
atmosfären visar, att konstnären haft en fin blick för ljus verkningar; särskilt
förtjänar att observeras hans försök att återgiva den blå himmelens spegling
i vattnet. De natteffekter, som en del av hans samtida inom den flandriska
konsten tvekande experimenterade med, har han emellertid icke vågat sig
på; samtliga scener försiggå i fullt dagsljus.

Den punkt, på vilken vår konstnär tydligen känt sig svagast, är
återgivandet av ansikten. Det är nämligen ett drag, som går igen i de flesta
av hans miniatyrer, att största delen av de framställda figurerna bära en
hjälm som lämnar föga eller intet av ansiktet obetäckt. I de bilder, där
han ej haft möjlighet att på detta sätt maskera sin svaghet, framträder den
också tämligen tydligt, så exempelvis i framställningen av Abdalonymus,
där särskilt de båda pagerna och den figur, som bär konungamanteln (för
övrigt just en sådan fotsid brokadrock som utgjorde högtidsdräkten vid det
burgundiska hovet), verka komiskt genom sina platta ansikten och sitt stela
uttryck. Får han däremot som i bilden av Alexanders seger över de
upproriska sogdianerna inskränka sig till att måla riddare med slutna visir på
präktigt utstyrda hästar, känner han sig betydligt mera hemmastadd. Samma
tillvägagångssätt återgår även i de miniatyrer, som återgiva Celænæs
kapitulation, Tarents erövring och intåget i den indiska staden. På den sista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:11:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokobibl/1925/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free