Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL AF PETERSENS f 251
synes han under hela den Tegnérska tiden hava varit ensam om, och även
som chef vederkvickte han sig gärna på lediga stunder med detta arbete,
vari han fann en angenäm »vila för själen». Först i och med inflyttningen i
den nya byggnaden upphörde han helt härmed. Från hösten 1889 till slutet
av 1898 förestod han lånexpeditionen »i regeln», som det heter i
årsberättelserna för dessa år. I övrigt var han längre tider sysselsatt med svenska
tidningssamlingen och den utländska disputationslitteraturen, ordnade och
katalogiserade den fornnordiska litteraturen samt delvis facket
undervisningsväsen och på svenska avdelningen språkvetenskap samt påbörjade en revision
av den svenska juridiken. En egendomlighet var att han egentligen aldrig
inom biblioteket haft något befäl förrän 1899, då han i egenskap av vice
bibliotekarie under Tegnérs semester förrättade hans tjänst.
Under 1800-talets 2 sista år kom han småningom mer och mer att
upptagas av bibliotekets på dramatiska överraskningar ganska rika
byggnadsfråga. 1897 års riksdag hade beviljat ett anslag å 168,000 kr. för en
tillbyggnad, som skulle intaga den plats där det gamla universitetshuset, »Kuggis»,
stod. Entreprenadanbud infordrades, och Kuggis revs. Inkomna anbud
över-skredo betydligt det beräknade beloppet. Förenklingar i planen vidtogos.
Ny entrepenad, men även då blev lägsta anbudet för högt. Drätselnämnden
fann efter en utredning att 202,500 kr. erfordrades. Under tiden hade inom
samhället en ganska stark opinion mot tillbyggnaden vuxit fram. Man hade
fått se en bild av den i tryck; den befanns likna ett magasin och ansågs
skola bli en vanprydnad. Och när Kuggis försvann, blev det så ljust och
luftigt på Lundagård, tyckte man. »Lundagård får icke bebyggas», blev ett
slagord. I tidningspressen öppnades elden med en artikel i Folkets Tidning
nov. 1897, oeh en tändande insändare av Martin Weibull kom ett par dagar
senare i Lunds "Weckoblad. Ett flertal artiklar följde, de flesta mot
»bebyggandet», men det tyngst vägande bidraget kom från tillbyggnadens
försvarare, universitetsbibliotekarien Tegnér. Emellertid hade stadsfullmäktige
i Lund avlåtit en skrivelse till universitetet med anhållan att platsen där
Kuggis stått icke måtte bebyggas och med en antydan att staden i så fall
vore villig lämna bidrag till byggnad för biblioteket på annan plats.
Konsistoriet utsåg en kommitté för att åstadkomma en utredning av möjligheten
att bereda medel för en ny biblioteksbyggnad, och denna inlämnade sitt
utlåtande 15/ö 1898, sedan provisoriska skisser till byggnaden, efter anvisningar
av Tegnér i samråd med Petersens, ritats av arkitekten A. Hellerström och
sedermera efter granskningar omarbetats en eller flera gånger.
Framställning om tilläggsanslag ingavs till 1899 års riksdag, men k. proposition
avläts först till den följande riksdagen, och denna ansåg att vissa
inskränkningar i byggnadsplanen — särskilt reducering av byggnadens höjd med
en halvvåning — utan olägenhet kunde vidtagas, varför det av K. Maj:t
begärda beloppet 195,000 kr. nedprutades till 127,000 kr. På detta stadium
var det som Petersens fick övertaga den ansvarsfulla och krävande uppgiften
att med till buds stående medel föra byggnadsfrågan lyckligt i hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
