Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
23
Bucheinbände aus der Preussischen Staatsbiblioihek zu Berlin. In historischer
Fölge erläutert von M. J. HUSUNG. Leipzig: K. W. Hiersemann 1925.
Fol. 47 s. text, I—C pl.
Denna ståtliga publikation ställer sig värdigt vid sidan av Adolf Schmidts
år 1921 offentliggjorda »Bucheinbände aus dem XIV.—XIX. Jahrhundert in
der Landesbibliothek zu Darmstadt». Dessa båda verk kunna utan tvekan
betecknas som de förnämsta, vilka hittills utkommit om bokband i
Tyskland. De äro bägge utgivna på K. W. Hiersemanns välkända förlag i Leipzig,
som trots ogynnsamma ekonomiska tider nedlagt ett synnerligen förtjänstfullt
arbete särskilt på bibliografiska, för varje större vetenskapligt bibliotek
oumbärliga publikationer och handböcker.
Ehuru Preussische Staatsbibliothek väl icke torde höra till de på äldre
bokband rikaste biblioteken i Tyskland, har Husung dock framlagt ett
förträffligt urval av märkliga och karakteristiska band från äldsta tider fram
till 1800-talets början. På jämnt 100 ljustrycksplanscher i stort folioformat,
varav 26 äro utförda i färgljustryck, lämnas 182 i tekniskt hänseende
fulländade avbildningar, vilka utförts under tillsyn av prof. F. Goetz i Akademie
für graphische Künste in Leipzig. Husung har ordnat de olika banden i strängt
historisk följd, och den kommentar han inledningsvis giver till avbildningarna
utgör i själva verket en kortfattad bokbandshistoria, som är fylld med nya
synpunkter och upptager till behandling flera viktiga problem, särskilt rörande
medeltidens och renässansens bokbandskonst, vilka ännu vänta på en
tillfredsställande lösning.
Den första gruppen utgöres av en serie med elfenbensplattor smyckade
band, av vilka det äldsta (Taf. I) ursprungligen varit ett diptykon, som
tillhört Rufius Probianus, omkr. år 400 e. Kr. vicarius urbis Romae. Detta
diptykon har sedermera hamnat i Tyskland och fått användning som band
till en handskrift från 11. århundradet, en Vita s. Ludgeri i klostret Werden
vid Ruhr. Detta dyrbara band har över Munster år 1823 införlivats med
det kungl, bibliotekets i Berlin samlingar, där ytterligare åtta elfenbensband
förvaras. Dessa senare, vilka alla ingående beskrivas av Husung, hava
tyvärr antagligen i samband med Fredrik den stores krig blivit berövade sina
prydnader av guld och ädelstenar och omkr. år 1820 ombundits i skinn, på
vilket elfenbensplattorna fastsatts, såsom det synes i sin ursprungliga
ordning. De härstamma alla från Tysklands västra provinser och datera från
900- t. o. m. 1100-talen (Taf. II—V). Till de äldsta bandformerna höra även
tvenne guldsmedsband med inlagda ädelstenar (Taf. VI—VII); det ena
härstammar från det nyss nämnda klostret Werden och daterar från 1100-talet,
det andra är senare och heterogent. Ett dyrbart men ofullständigt
emalj-band avbildas Taf. VIII.
En egenartad grupp av band från tidig medeltid bilda de s. k.
Leder-schnittbände, vilkas utsmyckning består av med kniv utskurna figurer och
ornament, vilka sedan reliefartat bearbetats med något instrument, alltså i
ett slags läderplastik, som ger större frihet åt den enskilde konstnärens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
