Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 59
latiniteten och dess termer och uttryckssätt har det blivit Nelson möjligt att
med vida större exakthet, än vad tidigare författare förmått, precisera de
olika stadierna i Uppsala universitets första utveckling, utreda dess
administrativa förhållanden och klarlägga dess ställning inom det dåtida svenska
samhället. Särskilt viktiga äro de resultat han uppnått i fråga om
universitetets primära organisation och dess utomsvenska förebilder. Under det
att Annerstedt velat göra gällande, att en svårförklarlig motsättning föreligger
mellan riksrådsbeslutet av den 2 juli 1477, enligt vilket det nygrundade
universitetet beviljas »alla swadana privilegia oc friiheter, som konungen
aff Franka Rike giffuit oc vnt hauer Uniuersitati i Pariis», och den några
månader tidigare påvliga instiftelsebullan, som bestämmer att dess verksamhet
skall anordnas efter mönster från Bologna, påpekar Nelson, att dessa bägge
bestämmelser mycket väl kunna förenas, endast man noggrannare undersöker
deras respektive syftning. I själva verket förhåller det sig enligt hans
otvivelaktigt riktiga uppfattning så att direktivet i den påvliga bullan gäller
universitetet som läroanstalt och avser att reglera dess förhållande till den högsta
andliga makten, under det att den princip som fastslogs i 1477 års
riksrådsbeslut tar sikte på dess yttre ställning och dess ekonomiska och
administrativa angelägenheter. Uttrycken »in spiritualibus» och »in temporalibus»
i ärkebiskop Jakob Ulfssons program av den 20 juli 1477 äga sålunda
icke blott en allmän betydelse utan ha också till ändamål att strikt och
klart från varandra avgränsa tvenne inbördes väsensskilda intressesfärer.
Genom framdragandet av ett par hittills ej utnyttjade privata brev från
vid universitetet knutna personer bar Nelson ävenledes lyckats förläna sin
skildring ett drag av omedelbar konkretion, som skänker den värde och
intresse även ur allmänt kulturhistorisk synpunkt. — Inom
universitetshistoriens område rör sig också Herbert Lundh i sin uppsats »Den svenska
adeln vid Uppsala universitet, några anteckningar om undervisningen i
moderna språk och ridderlig idrott under 1600- och 1700-talen», vilken lämnar
en fyllig och för skiftningen i tidsförhållandena ganska belysande översikt
över den s. k. exercitiestatens öden från Axel Oxenstiernas tid till Geijers.
Vad som mest frapperar i framställningen är att synbarligen aldrig i äldre
tid tanken på behovet av en språkmästare för de slaviska språken ens blivit
bragt på tal vare sig inom de högadliga ämbetsmannakretsar, från vilka
uppslaget till anordnande av en modern språkundervisning vid universitetet
över huvud taget utgick, eller vid själva universitetet. Att »ryssetolkar»
funnos vid kansliet i Stockholm veta vi som bekant genom andra källor,
och utan tvivel ha deras tjänster, sådana som de utrikespolitiska
förhållandena i vårt land under 1600- och 1700-talen gestaltade sig, ofta nog varit tagna
i anspråk. Men att anordna undervisning i ryska eller polska vid
universitetet synes ej ha betraktats som tänkbart. I stället förefaller det som om
Kungl. Maj:t på egen bekostnad utsänt lämpliga yngre tjänstemän för att
på ort och ställe inhämta de kunskaper som för handläggande av ryska
angelägenheter voro av nöden. Åtminstone omtalar Claes Johansson Prytz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
