Print (PDF) - On this page / på denna sida - Årgång XVII. 1930 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER________________________!_*
vilka den första utfört huvuddelen av handskriften, under det att de tre
övriga varit verksamma vid nedskrivandet av ett tiotal sidor av dess
mittparti. Den text, som härrör från den första handen, ansätter Müller till
tiden omkring år 1400, under det att han daterar de övriga händernas
tilllägg till mitten av det femtonde århundradet. Vad platsen för
handskriftens tillkomst beträffar anser sig Müller efter en ingående analys av
textens dialektala egenskaper äga skäl till det antagandet, att den skrivits i
mellersta England och troligen icke allt för långt från östkusten, kanske
någonstädes på gränsen mellan Norfolk och Suffolk.
Innehållet med dess brokiga och kritiklösa blandning av recept på
salvor och plåster, huskurer och besvärjelser antyder enligt Müllers
uppfattning, att handskriften utförts icke av en verklig läkare utan av en
lekman, som av böjelse eller för sin utkomst fuskat i läkaryrket. Dylika
självlärda läkare funnos efter vad man har sig bekant till icke ringa antal
i England under den senare medeltiden. Ytterligare bestyrkes denna Müllers
uppfattning därav, att texten är avfattad på engelska och ej på latin.
Avskrivaren har efter allt att döma hållit sig till förlagor på samma språk.
Här och var kan man dock av vissa karakteristiska missförstånd och
felaktigheter i texten sluta sig till, att det original han använt varit på latin.
Som källskrifter har han enligt vad Müller kunnat påvisa använt bl. a. en
traktat, betitlad Rosa anglica och författad omkring 1314 av
Oxfordmagistern John av Gaddesden, samt ett några decennier äldre kompendium
i medicin av Gilbertus Anglicus. En del — dock mindretalet — recept
anknyta uppenbarligen till nationalengelska föreställningar av folkloristisk
karaktär, under det att i den övervägande delen av samlingen inflytandet
från den under medeltidens avslutningsperiod överallt i Europa studerade
syrisk-arabiska medicinen är förhärskande.
O. Wieselgren,
E. CONSENTIUS, Die Typen der Inkunabelzeit. Eine Betrachtung. Berlin:
Walter De Gruyter, 1929. 160 s. 8°.
Det inger alltid mindre förtroende, när ett förlag anser sig böra på
förhand göra en uppseendeväckande reklam för ett arbete, särskilt när
dettas författare är en på området så gott som okänd person. Så är
förhållandet med föreliggande bok, vilken av förlaget ansetts betyda ingenting
mindre än en nyorientering av den hittillsvarande inkunabelforskningen och
en omvärdering av de metoder, som i anslutning till mästarna Proctor och
Haebler hittills följts av inkunabelforskare i alla länder, och jag vågar påstå,
med framgång följts. Förf. har hittills icke framträtt som inkunabelforskare.
Även om han en tid haft förmånen att vara knuten till den preussiska
inkunabelkommissionen i Berlin, blev hans verksamhet av vissa skäl här
alltför kortvarig för att tillåta honom att på ett mera effektivt sätt intränga i
inkunabelstudiet, något som också framgår av hans föreliggande »betraktelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
