Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner - E. Consentius: Die Typen der Inkunabelzeit. Berl. 1929. Av Isak Collijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 RECENSIONER
Grundtemat i Consentius’ framställning, som tröskas till odrägli^het på
de 160 sidorna, är, att den typjämförande metoden icke är tillräcklig för
att till vissa bestämda pressar under 1400-talet hänföra ofirmerade tryck.
Typerna vandrade redan tidigt från den ene boktryckaren till den andre,
stiigjutare utövade i långt större utsträckning än hittills antagits ett
självständigt yrke och försålde samma uppsättning av typer till flera boktryckare.
Och för att bevisa detta framdrager Consentius en mängd redan kända belägg
på handel med typer och deras vandring under 1400-talet samt fyller sina sidor
med ur deras sammanhang lösryckta citat från äldre och nyare författare.
En författarens egen tanke söker man förgäves i denna osammanhängande,
tråkigt skrivna bok, utom den rent polemiska. Ingen inkunabelforskare har
någonsin bestritt, att samma stilar förekomma i skilda pressar, och för var
och en står det klart, att enbart jämförelse mellan de olika typerna icke
kan leda till positiva resultat, såvida icke en mängd andra omständigheter,
som här icke behöva framdragas, men som synas vara främmande för herr
Consentius, tagas med i betraktande. Och hand i hand med den på
typforskning grundade metoden måste urkundsforskning gå. Endast ett exempel.
Den bekante Lubecktryckaren Bartholomaeus Ghotan uppgjorde 4/io 1484 sitt
testamente. Häri bestämmer han bl. a., att hans son Andreas skall erhålla.
150 mark, hans hus och allt »dat to der kunst hort der druckerye halven,
klein unde gröt, pressen unde bokstaven». Dör emellertid Andreas före
fadern, skola pressar, matriser och typer, vilka värderas till 100 rhenska
gulden, samt 800 pund gjutna bokstäver säljas. Ghotan lämnade år 1492
Lübeck och begav sig över Finland till Ryssland för att här införa
boktryckarkonsten, men blev av ryssarna bragt om livet. Då sonen Andreas
synes hava dött före honom, hava bestämmelserna i hans testamente gått
i uppfyllelse och hans tryckeri försålts. Det är av denna anledning, som
vi påträffa rester av Ghotans typförråd i slutet på 1490-talet även hos
andra boktryckare såväl i Lübeck som i Sverige, vilket vi tack vare den
typjämförande metoden och uppgifterna i Ghotans testamente nu kunna med
visshet fastställa. Huru skulle det vidare hava varit möjligt att utan
anlitande av den typjämförande metoden skapa den bild vi nu äga av en
annan i Nordtyskland och Skandinavien verksam boktryckare, nämligen Johann
Snell? Intet av de många tryck, som Snell utfört i Lübeck, är signerat
med hans namn, blott ett i Odense, ett annat i Stockholm!
Consentius’ bok är en enda enformig polemik mot den moderna
inkunabelforskningens metoder samt ett oförsynt angrepp mot Haebler och dennes
Typenrepertorium, ett arbete, som ligger till grund för denna forsknings
systematisering. Enligt Consentius är den av Bradshaw, Proctor och Haebler
grundade typjämförande metoden blott en abstrakt konstruktion utan grund i
verkligheten och på samma sätt karakteriseras typrepertoriet. Och eftersom den
av inkunabelkommissionen utgivna Gesamtkatalog der Wiegendrucke tillämpar
denna forskningsmetod och därvid stöder sig på typrepertoriet, bringar
detta jättearbete av tysk bibliografisk forskning intet nytt, betecknar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
