Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner - W. Patterson Cumming: The Revelations of Saint Birgitta. Ed. from the 15th Century Ms in the Garrett collection in the Library of the Princeton University. Lond. 1929. Av Salomon Kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 183
I oktober 1905 inköpte Robert Garrett, Baltimore (Maryland), U. S. A.,
ett manuskript av Birgitta-uppenbarelser på engelska, vilket han deponerade
i Princetons universitetsbibliotek. Codexen har tidigare tillhört sir Thomas
Phillips och såldes på auktionen av hans böcker i juni 1896.
I ett nyutkommet arbete har William Patterson Cumming utgivit
och — vad översättning och litterär stil beträffar — ingående undersökt
Garrett-handskriften. Den består av 77 blad på pergament i format 22,7 X 16,5
cm. och har utarbetats av två skrivare: 1. fol. 1 —63a, 2. fol. 64a—77.
Den förre har nedskrivit sin andel kort före år 1450, den senare sin ca. 1470.
Hela texten är skriven i London-dialekt. I inledningen meddelar utgivaren
en förteckning och beskrivning även på övriga kända engelska manuskript
av Birgittas uppenbarelser, inalles sex. I förhållande till varandra och till
Garretts handskrift innehålla de alla självständig text, vilket förf. förklarar
därmed, att Syon-klostret varit ett slags lånebibliotek, vars latinska
revela-tiones-utskrifter i skilda kloster översatts i olika urval. Av de visserligen
summariska innehållsredogörelserna synes framgå, att den latinska
grundtexten varit av ålderdomlig typ: i Manus. Julius F. II, British Museum, slutar
revelationernas lib. VI med kap. 109, och i Manus. Claudius B. I, ibidem,
är VII: 13 uppdelat på tvenne kapitel. — De ganska talrika latinska
revela-tionshandskrifterna i engelska bibliotek uppräknas i en not å s. XX f., tyvärr
utan att man kan bilda sig en uppfattning om, vilka som äro fullständiga
och av större värde.
Ett avsnitt i inledningen behandlar Birgittas liv, hennes uppenbarelser
och kännedomen om dessa i det senmedeltida England. Birgitta-biografien
har förf. företrädesvis baserat på biktfädernas Vita. En svensk läsare hyser
överseende med att Finstad uppgives vara en stad i Uppland. Farligare ur
forskningssynpunkt är, att uppgiften i den »extravaganta» uppenbarelsen nr
8 om, att Birgitta avreste till Rom »anno etatis sue xxxxii» tolkas dithän,
att hon erhållit befallning att lämna Sverige 1346; enligt mitt förmenande
har xxxxii i revelationen fått ersätta ett äldre xxxxvi. Utg. gör sig skyldig
till den sedvanliga missuppfattningen av 1370 års bulla. Vidare låter han
kardinalen Johannes de Turrecremata — som i realiteten inför Baselkonciliet
talangfullt hävdade Birgittarevelationernas renlärighet — fungera som
ordförande i Gregorius XI:s birgittinska kanonisationskommitté. Oriktig är också
uppgiften, att helgonförklaringens värde ifrågasattes »on account of the great
schism, which had split the Church at that time». I fråga om revelationernas
upptecknande refererar förf., understundom med verbal anslutning, K. B.
Westman. Hans huvudintryck blir, att Birgitta-skrifterna skilja sig från andra
av närstående typ genom »this lack of supplementation and literary revision».
Ingen tvekan synes mig kunna råda om, att Schticks i annan riktning
gående uppfattning är riktigare.
Att latinska kopior av Birgittas uppenbarelser redan under hennes
livstid skulle nått fram till England, förefaller högst otroligt och är ej av förf.
bevisat. Då en traditionskälla från 1550-talet visar sig förväxla det svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
