Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSK FORENING FOR BOKKüNST 17
Hadde styret ventet at publikum skulde ta boken med humør som en
vits eller alvorlig som et varsel om en ny stil, — i begge tilfelle hadde det
forregnet sig. Nogen blev rasende, andre rystet på hodet, mange meldte
sig ut, men — endel kom til. Ennu idag er »Vore oldefædres viser» — de
hadde ligget så lenge at »bestefædre» ikke passet lenger — en forargelsens
klippe. Det er dog innimellem mange gode intensjoner, det er humør, ja
det er til og med glimt av historisk forståelse; enkelte sider er likeved å
være klassisk gode. Men allikevel tenker man med et sukk på hvad en
Yngve Berg eller en Axel Nygaard kunde ha skapt for et bokverk av emnet.
Nu, generalforsamlingen 1925 blev ikke av de fredeligste, men heller
ikke mere stormende enn at deltagerne bakefter kunde reise ut til
Folkemuseet på Bygdøy og feire foreningens 25årsjubileum med en souper,
hvorunder det endog efter forslag av general Spørck blev innsamlet et
jubileumsfond. Den nye formann, direktør Thor Kielland hadde også til feiring
av jubileet arrangert en bokbindutstilling i Kunstindustrimuseet, mens
Universitetsbiblioteket holdt en norsk historisk bokutstilling. Og tilgivelsen blev
fullstendig da styret i 1927 utsendte det verdifulle store verk av magister
Astrid Schjoldager Bokbind og bokbindere i Norge inntill 1850. Planchene
var i offset, men teksten var gammeldags, godt boktrykk (fransk antikva)
fra Dreyer i Stavanger. Som friser og vignetter var benyttet gamle
bok-binderstempler.
Et par år efter forsøkte foreningen sig med en publikasjon i hel offset,
advokat Nils Onsagers Fottur. Som illustrator blev valgt den unge
dyremaler Ridley Borchgrevink. Hans tegninger stod ikke alltid like godt
til forfatterens temperamentsfulle skildringer av en fotvandrers
viderverdig-heter i norsk — og forresten også svensk — høifjell, men til gjengjeld gav
de — som forfatteren sier i forordet — »undertiden annet og mere enn jeg
har hatt på hjertet». Bokens svakhet var den ujevne offset, — men det var
jo et forsøk i en teknikk som dengang blev hilst av mange som innvarsleren
av en ny æra i boktrykket.
Heldigere var foreningen med sitt bidrag til Björnsons lOOårsdag i
1932, en liten utgave av hans ungdomsarbeide »Tyrolersangen» fra 1866.
Det blev en delikat bok i Bodoni fra Grøndahl & Søns trykkeri med vel
avstemte pennetegninger av den nye maler Chrix Dahl.
På årsmøtet i 1932 fremsatte riksantikvar Harry Fett et forslag til en
»femårsplan», norske klassikere i mønsterutgaver illustrert av moderne
kunstnere, fremgått av satnarbeid mellem foreningen og vedkommende forlag.
Som første verk blev høsten 1933 utsendt Knut Hamsuns Benoni med teg-
2 — 3435- Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen IQ34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
