Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner - Holger Nohrström: Förlagsverksamheten i Finland. 1. Hfors 1933. Av G. Adde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 137
nåde Henrik Schück upplysningar även om förlagsverksamheten i Finland —
särskilt gäller detta de äldre tiderna. En sammanhängande framställning,
som omfattar tiden från 1488, då tryckningen av Missale Aboense
föranstaltades, och fram till 1858, då den finska förlagsverksamheten erhöll en fast
organisation genom Finska förlagsföreningens stiftande, föreligger nu genom
Nohrströms i vårdad och tilltalande utstyrsel framträdande, med åtskilliga
porträtt och annat bildmaterial illustrerade arbete. Att sambandet med svensk
boktryckeri- och förlagshistoria varit särdeles starkt, ligger i sakens natur.
Under den katolska tiden kan kyrkan betraktas som förläggare för det redan
nämnda Åbomissalet, som trycktes i Lübeck, och för det först 1522 tryckta
Manuale Aboense. Under den tidigare delen av reformationstidevarvet
tilldrager sig Michael Agricolas verksamhet huvudintresset. Han utgav mellan
åren 1543 och 1552, såsom känt, flera, i den finska reformationshistorien
betydelsefulla skrifter på finska, varav den mest bekanta torde vara
Rucous-kirja (bönbok) 1544. Samtliga äro tryckta i Stockholm av Amund
Laurentsson, och för de flesta torde man kunna anse Agricola själv stå som
förläggare, d. v. s. han har själv bestritt eller genom det finska prästerskapet
anskaffat de nödiga medlen för skrifternas tryckning. Ett par av Agricolas
skrifter, som bära det svenska riksvapnet, hava dock antagligen tryckts på
statens bekostnad; staten är med andra ord att i sådant fall betrakta som
förläggare. Den nära hundra år senare utgivna första bibeln på finska, tryckt
i Stockholm 1642, var likaledes en statens förlagsaffär.
Den första enskilda person, som i Finland bedrivit systematisk
förlagsverksamhet av större omfattning i förening med egen tryckerirörelse, är den
kraftfulle biskopen Johan Gezelius d. ä. Han kunde 1683 och 1688 utgiva
förteckningar över av honom förlagda skrifter, uppgående till ett hundratal.
Bland dessa märkes den bekanta, av Gezelius själv redigerade läseboken i
kristendom »Ett rätt Barna-klenodium — Yxi paras Lasten tawara». Med
Gezelii namn är också förbundet utgivandet av det stora bibelverket, »Biblia
... på Svensko», mellan åren 1711 och 1728, fullbordat av sonen och sonsonen
biskoparna Johan Gezelius d. y. och d. yngste. Kostnaderna härför bestredos
till väsentlig del genom anslag från bibeltryckstunnan. Även bör erinras
om den tryckeri- och förlagsverksamhet, som utövades av biskopen Petrus
Bang från det av honom grundade gymnasiitryckeriet i Viborg i slutet av
1600-talet.
Under 1700-talet möta oss verkliga yrkesförläggare, såsom H. C.
Merc-kell, C. Trapp, J. C. Frenckell, far och son, m. fi., vilka utövade
förlagsverksamhet i förening med boktryckerirörelse eller
bokbindare-bokhandlarerörelse. Tiden karaktäriseras i övrigt i hög grad av de från svensk
förtags-och boktryckerihistoria bekanta skarpa tvisterna om privilegiet på
utgivandet av det inbringande katekes- och psalmbokstrycket.
Efter 1809 hava vi att till en början fästa uppmärksamheten vid tre
förlagsrörelser, som äro anknytna till tryckerirörelse, nämligen det Frenckellska
och det av C. L. Hjelt innehavda förlaget i Åbo samt P. Widerholms förlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
