- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årgång XXI. 1934 /
194

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Björkbom: Biblioteksfotografering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kinofilmen är emellertid icke endast mycket billig, den upptager
dessutom endast mycket liten plats, och då utrymmesfrågan alltid varit och nu
mer än någonsin utgör bibliotekens svåraste problem, måste fotograferingen
ha betydelse för biblioteken även i detta hänseende. En amerikansk
biblioteksman uttalade för en del år sedan, att »the only solution of our book storage
problem is to invent some way of publishing books on motion picture film»;
en boutade naturligtvis, men som dock innehåller en stor sanning. Den ovan
omtalade reproduktionen av en årgång New York Times skulle erfordra ung.
450 m. film, d. v. s. 2 rullar 30 cm. i diameter och ung. 4 cm. tjocka. I
hyllutrymme skulle detta motsvara icke mer än 2 volymer av Nordisk
familjebok. Använder man kontaktkopior anbringade på kort i 4 gånger 4 rader,
skulle i en vanlig kartotekslåda få rum icke mindre än 32,000 boksidor, om
man fotograferar ett uppslag åt gången.

Även för framställningen av vissa kataloger skulle kinofilmförfarandet
kunna hava betydelse. Jag tänker då på kontaktkopiorna, som skulle kunna
få en användning i kataloger särskilt över kartor och planscher.[1] En dylik
liten fotografi ersätter och har ett ännu större värde än de utförligaste
beskrivningar. Likaledes kunna de med fördel användas för ett biblioteks
inventering av bokband och proveniensanteckningar, ett problem, som ju på
senaste tiden varit föremål för stort intresse. H. Knies’ förslag vid tyska
bibliotekariemötet 1933,[2] att man alltid skulle på kinofilm fotografera de av
biblioteket anordnade utställningarna till ledning och nytta för andra
liknande tillfällen, är även något att taga fasta på.

Förvaringen av filmen inom biblioteken behöver icke erbjuda
oöverstigliga svårigheter. Den vanliga kinofilmen är visserligen mycket eldfarlig
och får enligt lag icke förvaras i större kvantiteter annat än under särskilda
försiktighetsmått, men man har genom att utbyta nitrocellulosan mot
acetylcellulosa lyckats framställa s. k. säkerhetsfilm, som icke är eldfarligare än
papper. Denna film kan visserligen icke mäta sig med den vanliga filmen
i hållbarhet och smidighet, men filmen för biblioteksändamål är heller icke
utsatt för samma nötning som kinematograffilmen. De ovan omtalade
filmreproduktionsföretagen använda säkerhetsfilm och i Library of Congress
uppställas filmrullarna i boksamlingarna tillsammans med böckerna. Man
kan även tänka sig möjligheten av att inom biblioteken endast förvara
kontaktkopior och bevara filmmaterialet i en annan brandskyddad lokal.

Prisbilligheten hos kinofilmförfarandet ligger i att utgifterna för


[1] Se även ovan s. 188, not. 2.
[2] Zentralblatt für Bibliothekswesen, 50 (1933), 583 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:14:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokobibl/1934/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free