Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner - Fritz Milkau: Handbuch der Bibliothekswissenschaft, Bd 2. Lpz 1933. Av Samuel E. Bring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 213
ställning som en betydande kulturfaktor. För denna propaganda vill han
använda icke blott bibliotekens egna inre möjligheter, såsom utställningar,
förevisningar, föredrag, utan även dagspressen, radio och film. Nog är
bidraget instruktivt, men läsaren frågar sig ovillkorligen, om det var absolut
nödvändigt att bereda särskild plats för detsamma i handboken. I varje fall
är dess placering mindre lyckad, mitt emellan statistik och biblioteksrätt, ty
det hör logiskt samman antingen med Abbs eller Milkaus utredningar. Eller
också kunde det lämpligen ha använts som ett allmänt inledningskapitel till
hela delen.
Universitetsbibliotekarien Heinrich Treplin i Leipzig har fått sig
förelagt ämnet »Das Biblioteksrecht». På 36 stora sidor (trettonde kapitlet)
analyserar författaren ingående och med hänvisning till gällande
lagbestämmelser bibliotekets och biblioteksbesökarens rättsliga ställning till
varandra, definierar begreppet nyttjanderätt i dess olika former, redogör för
det skydd, som är tillförsäkrat böckerna mot skada, stöld och bortslarvande,
går in på rättsgiltigheten av bokförvärv i allmänna handeln eller på auktion,
genom gåva eller hävd samt behandlar i ett särskilt avsnitt författare- och
förlagsrätt. Kapitlet är ett slående exempel på tysk grundlighet och
förmåga att »bena upp» ett visst ämne ända in i de minsta subtiliteter, kanske
av teoretiskt intresse men utan praktiskt värde, åtminstone för andra än
tyska biblioteksmän. Treplins definition på begreppet »Anstaltspolizei» kan
tjäna som motivering för det sagda och samtidigt ge en förställning om
tysk juridisk-biblioteksteknisk terminologi. »Anstaltspolizei bedeutet», heter
det (s. 607), »die Gesamtheit der Massnahmen, die auf zwangsweise Abwehr
jeder von aussenher kommenden, den Bibliothekszweck störenden Handlung
gerichtet sind. Objekte der Anstaltspolizei ist der ausserhalb der Bibliothek
stehende Personenkreis, während Objekt der Anstaltsgewalt hauptsächlich
die Benutzer sind. Inhaltlich umfasst sie jede zur Störungsbeseitigung
geeignete Massnahme. Einerseits geht sie über die dem Privatmann
zustehenden Beseitigungsrechte hinaus, andererseits besteht sie nur in einem
Abwehrrecht, nicht in dem Recht, positive Verpflichtungen aufzuerlegen.»
Mera glädje och nytta har en biblioteksman av Treplins redogörelse för
bestämmelserna i de olika tyska staterna och i utlandet om pliktexemplar
(arkivexemplar), vilka också mera allmänt berörts av Kuhnert i första delen
av handboken (s. 805—807) och i nu föreliggande del (s. 171—173) av
Gratzl i kapitlet om »Die Erwerbung».
Under den gemensamma titeln »Sonderabteilungen» äro i nionde kapitlet
sammanförda redogörelser för »Die Handschriften-Abteilung», »Die
Karten-Abteilung» och »Die Musik-Abteilung», författade av Hermann Degering,
Norbert Fischer och Johannes Wolf, alla tre föreståndare och ledare
för resp. avdelning i Preussische Staatbibliothek — den förstnämnde är
numera pensionerad. Degering ger förträffliga och ef t erf oljans värda råd,
hur handskriftsbeståndet i ett bibliotek bör registreras och katalogiseras,
vilka åtgärder böra vidtagas för att skydda och konservera handskrifterna,
15 — 34647. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
