Print (PDF) - On this page / på denna sida - Erik Wilhelm Dahlgren †. Av Isak Collijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Wilhelm Dahlgren
t
DEN 10 OKTOBER avled i sitt hem i Stockholm utan föregående
sjukdom förre riksbibliotekarien E. W. Dahlgren i den höga åldern av
86 år. Som vanligt hade han tillbragt dagen med arbete, på
förmiddagen på Riksarkivets Östermalmsavdelning, på kvällen hemma, när en
hastigt påkommen hjärtförlamning på en knapp timme ändade detta så
verksamma liv. Det var ett lyckligt slut på ett långt och lyckligt liv. Dahlgren
var en arbetsmänniska som få. Lampan brann på hans skrivbord till arla
morgonstund — den blev snart känd och omtalad av invånarna i det kvarter,
dit han flyttade efter avskedstagandet från Kungl, biblioteket — den brann,
kan man säga, ända in i det sista. Intet avtynande, ingen förminskad
arbetskraft föregick det fridfulla slutet.
Erik Wilhelm Dahlgren var född i Stockholm den 7 juni 1848. Han
var son till kanslirådet Fredrik August Dahlgren (f 1895), mera känd som
Fredrek på Rannsätt, Värmlänningarnas författare, och hans maka Ulrika
Magdalena von Heland, Erik Gustaf Geijers systerdotter. Kanslirådet
Dahlgren var en framstående och plikttrogen ämbetsman — han utmärkte sig
också som nordisk språkforskare och textutgivare —, vars stora
arbetsförmåga och livliga forskarhåg gingo i arv på sonen; från diktaren av »Viser
på varmlanske tongmåle» ärvde denne sitt sinne för humor och sin litterära
begåvning. Föräldrarnas hembygd lärde den unge Erik och hans ett år
yngre broder Sven känna, när de sommaren 1867 efter nyss avlagd
studentexamen fingo göra en resa i Värmland och därunder besöka det av fadern
besjungna Ransäter och gästa fränder och vänner i trakten. Från denna
resa hemförde de båda ynglingarna minnen för livet, som väl ständigt höllos
vid makt och närdes särskilt tack vare systern Lotten Dahlgrens talrika
Ransätersböcker med skildringar av värmländska familjeminnen och
värmländsk kulturmiljö.
Det var mera en tillfällighet, som gjorde, att Dahlgren kom att välja
biblioteksmannens levnadskall. Hans praktiska anlag hade tidigt utvecklats
och han var, som han själv uppgivit, starkt betänkt på att bliva lantbrukare.
Genom fadern sammanfördes han emellertid med den originelle bibliotekarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
