Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 AXEL NELSON
toriet och särskilt under måltidsläsningen det icke är tillåtet för någon att
tala. Men om på dessa ställen något måste begäras och icke kan uraktlåtas,
bör det helst begäras genom tecken (signo) eller viskning i örat.» Att för-
utom teckenspråk även viskning kunde tillåtas på de angivna ställena, måste
karakteriseras som en oerhörd lättnad i jämförelse med t. ex. de nutida
trappisternas ovan (s. 29 noten 3) omtalade tystnadskrav.
Det i det engelska birgittinerklostret Sy ön under medeltiden använda
teckenspråket har länge varit bekant, ehuru det icke synes ha observerats
av svenska forskare.1 Redan år 1831 trycktes i Samuel Bentley’s i Lon-
don utgivna »Excerpta historica» å s. 415—419 efter en i S:t Paul-katedra-
lens bibliotek i London förvarad handskrift innehållande tilläggsregler för
Syonklostret en på engelska avfattad alfabetisk lista över de tecken, som
munkarna och nunnorna i Syon använde under de tysta timmarna. Denna
lista avtrycktes efter handskriften på nytt av G. J. Aungier i hans 1840 i Lon-
don utgivna arbete »The History and Antiquities of Syon Monastery», s. 405—
409. Utan att ha kännedom om denna senare edition omtryckte F. Kluge den
från Bentley hämtade texten å s. 131 —133 av 2:a bandet (1885) av F. Tech-
mer’s »Internationale Zeitschrift fur allgemeine Sprachwissenschaft» i en för
teckenspråkets historia intressant, ehuru ganska lakunarisk uppsats, vari han
även efter en av Franciscus Junius på 1600-talet observerad handskrift
i British Museum (ms. Tib. A III) utger en ängels a chsisk text (enligt
Kluge från mitten av det ll:e årh.), enligt titeln innehållande en beskriv-
ning på de tecken och åtbörder, som man bör använda, när man efter klos-
terregelns föreskrift måste iakttaga tystnad. Kluge avtrycker till sist även
en tredje hithörande latinsk text, hämtad från G. W. Leibniz’ postuma,
av J. G. Eccard i Hannover 1717 utgivna arbete »Collectanea etymologica»,
Pars II, s. 384-392.2
1 Jag har åtminstone ej funnit teckenspråket i birgittinerklostret i Syon omnämnt vare
sig i H. Hildebrands (Sveriges medeltid, D. 3 [Stockh. 1898—1903], s. 1011—1102) eller H.
Schucks (Ur gamla papper, Ser. 5 [Stockh. 1902], s. 52—77) mycket utförliga skildringar
av livet i Vadstena kloster.
2 Även omtryckt i Leibniz’ Opera omnia, T. 6 (Köln, Berlin 1789), s. 207 ff. — Leibniz
har som överskrift över förteckningen »Signa secundum ordinem Cisterciensem, per quæ
unusquisque monachus valet signare alii sine loquela». Från vilken källa han hämtat texten
uppger han ej. Omedelbart efter den latinska texten låter han följa en på tyska avfattad
liknande lista, inledd med några ord, vari den onämnde meddelaren uppgiver, att dä han
år 1577—1578 var novis i Loccums kloster, voro de angivna tecknen i bruk. Vid studiet
av E. BODEMANNS katalog Die Handschriften der Königlichen öffentlichen Bibliothek zu
Hannover (Hannover 1867) hade jag funnit, att där förvarades några papper (under nr 194),
som av beskrivningen att döma (där dock icke Leibniz’ eller Eccards namn är nämnt) starkt
erinrade om de av Leibniz utgivna texterna. Genom tillmötesgående från Provincialbiblio-
teket i Hannover fick jag tillfälle att å universitetsbiblioteket i Uppsala granska dessa pap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
