Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
AXEL NELSON
Balneum 155 Vt scapulam laues leua, sic balnea signes.
Sic merces isti scriptori gracia Christi. Amen.
mundes
155 v. 155 följer i B efter v. 151 laues A mundes B leuä A leua B balnea A balnea B
156 v. 156 saknas i B
Ovanstående text är avfattad på hexameter, det för memorialverser
vanliga metrum. Ur versifikatorisk synpunkt äro dessa memorial verser
ungefär sådana som dylika pläga vara. Man måste härvid också taga i be-
traktande svårigheten att på en eller ett par versrader återgiva de i sig
högst prosaiska och enformiga beskrivningarna.
I handskrifterna har texten ingen överskrift. Den här ovan av mig
tillagda titeln är hämtad ur de bägge första verserna, som utgöra ett slags
inledning till det hela; där finnes också titeln på kompositionen. Verssam-
lingen anges själv uppträda som talande: Si quis adhuc artem signandi non
bene nouit, | Me legat. D. v. s.: ’Om någon ännu icke kan Ars signandi, så må
han läsa mig’. Härmed anges som titel: Ars signandi ’Konsten att teckna’.
Ordet ’teckna’ är här taget i betydelsen ’tala teckenspråk’, ’uttrycka genom
teckenspråk’, signare eller — som det i v. 9 och flerstädes heter — signi-
ficare. Den talande fortsätter därefter: et lector sibi signet carmina multa.
D. v. s.: ’och läsaren må för sig teckna de många (efterföljande) verserna’.
Härmed anges, att det ej är nog med att läsa verserna eller kunna dem
utantill, man måste ock kunna teckna dem. Samma sak framhålles
även i andra teckenspråkslistor, vilka samtliga äro på prosa och vilka jag
omnämnt i det föregående, t. ex. i förteckningen för klostret S:t Jakob i
Liége, där det heter: ’Emedan tystnadsföreskriften måste på det noggrannaste
iakttagas av alla, finnes det handåtbörder (signa manuizm), förmedelst vilka
var och en kan allestädes till en annan uttrycka sin vilja, vilka dock hellre
läras genom övning än skriftligen’ (magis usu discantur quam scripto).1
De kroppens delar eller lemmar, medelst vilka åtbörderna eller teck-
nen åstadkommas, äro: handen (manus) och fingrarna (digiti), den knutna
handen (pugnus), den flata handen (palma, palmus), huvudet (caput) och
dess delar pannan (fröns), ögonen (oculi, lumina), örat (auris), näsan (nasus),
munnen (os), hakan (menium), kinden (gena), käken (maxilla), strupen (gut-
tur), armen (brachium), bröstet (pectus); de viktigaste åtbördsredskapen äro
fingrarna: tummen (pollex), pekfingern (index), långfingern (digitus medius)
och lillfingern (digitus parvus); därjämte förekommer pustning (v. 27 phy,
v. 36 sufflare) som särskild åtbörd.
1 Se P. Volk, anf. arb., s. 128.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
