Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
EVALD LJUNGGREN †
inriktning satte för all framtid sin prägel på honom, och framför allt tog
han i rikaste mått sin faders intelligens och lärdomsintressen i arv.
Vid Lunds Katedralskola, där han bl. a. hade till klasskamrater Paul
Rosenius och Axel Wallengren, avlade Ljunggren mogenhetsexamen 1883.
Några glimtar från sitt skolliv har han med fin humor och icke utan själv-
ironi lämnat i uppsatsen »Två yngre lärare och två av gamla stammen» i
»När vi gingo i Lunds Katedralskola» (1926). Universitetsstudiernas inrikt-
ning bestämdes av hans påfallande språkbegåvning. När han 1892 avslöt
sina akademiska studier med licentiatexamen, skedde det också med en be-
tygssumma, som var något av ett rekord, 8 lj% betyg i nordiska, germanska
och romanska språk.
23 november 1887 antogs Evald Ljunggren till e. o. amanuens vid
Universitetsbiblioteket och kvarstod i denna egenskap till september 1899.
Dessa Ljunggrens amanuensår sammanfölle med en för Lunds universitets-
bibliotek synnerligen viktig utvecklingsperiod. Just då pågick nämligen för
full kraft det inre omdaningsarbete, som är Elof Tegnérs stora insats i bi-
bliotekets historia och som i själva verket bestod i ett nyordnande och en
nykatalogisering av så gott som hela biblioteket. Ljunggren kom i detta
arbete på sin rätta plats. Hans mångomfattande kunskaper, hans breda
språkliga underbyggnad, hans klara huvud och just för systematiska distink-
tioner upptränade intellekt och icke minst hans envisa arbetsflit gjorde honom
snart till en av Tegnérs främsta medarbetare, om vilken Tegnér redan i en
av de första årsberättelserna med märkbar favorisering framhåller, att »för
större delen av den utländska språkvetenskapen, särskilt dess orientaliska
avdelning, har biblioteket haft att tillgå e. o. amanuensen Ljunggrens språk-
liga insikter». Betecknande är omnämnandet av att även orientalia omhän-
dertagits av Ljunggren; ehuru hela detta språkområde låg fullständigt fjärran
från hans egentliga specialiteter, studerade han sig här på egen hand fram
till en sakkunskap, som i fråga om katalogiseringen av bibliotekets alltsedan
Tornbergs dagar ingalunda ringa bestånd av orientalia var av den kvalitet,
att trots ökade krav på transkriberingsarbetet Ljunggrens kataloglappar del-
vis alltjämt gälla som fullgoda. Inom övriga fack vittna f. ö. också många
tusentals kataloglappar (särskilt inom facken Språkvetenskap, Naturveten-
skap, Teologi, Romersk och Kanonisk rätt) om hans energi, klartänkthet,
konsekvens och stringens.
På hösten 1899 begärde och erhöll Ljunggren avsked från sin amanuens-
befattning. Han hade redan från 1894 vid sidan av sin bibliotekstjänst varit
knuten till redaktionen av Svenska akademiens ordbok, från hösten 1898
som avdelningschef, och då han efter 12 års tjänstgöring som biblioteks-
amanuens konstaterat, att de yngre bibliotekstjänstemännens löneförhållanden
voro tämligen hopplösa, beslöt han att helt ägna sig åt ordboksarbetet. Även
här kom han att göra en betydande insats, vars värde bäst framgår av att
det, även sedan han 1901 återgått till biblioteket, ansågs nödigt, att han som
granskare av slutkorrekturet fortsatte sitt medarbetarskap. Och när 1919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
