Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
EVALD LJUNGGREN †
av sin förste bibliotekarie-tid skötte han också alltmera självständigt bok-
inköpen. Samtidigt ledde och granskade han all katalogisering på båda bok-
avdelningarna och hade därjämte uppsikten över det just dessa år livligt
pågående uppordnandet av småtryck. I synnerhet under de många år, Peter-
sens var helt absorberad av förberedelserna till bibliotekets nybyggnad och
senare själva bygget, hade Ljunggren en utomordentlig arbetsbörda, under
vilken han aldrig syntes svikta. Om härvid något särskilt synes böra fram-
hävas, torde det vara hans ledning av katalogiseringen. Hans grundliga
kännedom om bibliotekets bokbestånd, hans utpräglat logiska och systema-
tiska läggning, hans allvetenhet och hans tankereda, allt gjorde honom till
en mönstergill chef för just detta slags arbete. Hans svaghet var nu som
tidigare hans bristande meddelsamhet, som gjorde, att direktiven lämnades
i knappast möjliga form och att det ofta överläts åt den underordnade att
gissa sig till hälften. Möjligt är dock, att han därvid framtvang en nyttig
självverksamhet och uppmärksamhet, varjämte den oerhörda respekten för
honom nödgade till ständig aktpågivenhet hos dem, som icke ville utsätta
sig för hans aldrig bryska men ofta mycket syrliga kritik; han kunde säga
det lilla ordet »jaså!» på ett sätt, som innebar en hel värld av misstroget
ogillande. Men respekten för honom bottnade framför allt i att man var
övertygad om att han visste allt. När det behövdes upplysning i en intrikat
fråga, där alla källor förgäves utnyttjats, var Ljunggren sista resursen. Det
svarades ofta blott med ett »hm!», men dagen efter lämnade han koncist
och exakt upplysning om det man önskade veta.
30 april 1918 avgick Carl af Petersens som överbibliotekarie. Om kal-
lelseinstitutet hade funnits för biblioteksbefattningar, hade det varit själv-
fallet, att Ljunggren kallats till hans efterträdare. Som ensam sökande, en-
ligt Petersens’ tjänstgöringsbetyg »en man med ovanligt grundliga och om-
fattande kunskaper, vidsträckt litteraturkännedom och synnerligen framstå-
ende skicklighet i yrket, icke minst som arbetsledare», utnämndes Ljunggren
till överbibliotekarie 22 juli 1918. Själv hade han varit med om att lägga
den fasta grunden för bibliotekets verksamhet, och hans uppgift blev nu i
huvudsak att föra verksamheten vidare inom fastställda ramar. På sin egen
part tog han, förutom ledningen av det hela, bokinköpen och bytesförbindel-
serna. I fråga om de sistnämnda gjorde omständigheterna, att arbetsbördan
blev särskilt dryg. Allt det extra arbete, som vållades av kommerciets sam-
manbrott under världskriget, tog Ljunggren på egna axlar, och med utom-
ordentlig energi och omsikt gjorde han vad göras kunde för att rädda de
värden, som stodo på spel. Hans stora språkskicklighet kom honom här-
vid till hjälp, och flytande perfekt koncipierade han själv alla de skrivelser
på olika språk, som gingo ut till världens alla hörn, när det gällde att få
kommerciet åter i gång och fylla ut alla de luckor, som uppstått. I fråga
om bokanskaffningen följde han en konsekvent och moget övervägd kurs
med koncentrering kring litteratur nödig och lämplig för det direkta univer-
sitetsarbetet. Intensivt utnyttjade han de möjligheter, som krigs- och efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
