- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årg. XXIII. 1936 /
105

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SMÄRRE LITURGISKA BIDRAG

105

»prior». Magister Petrus blev den förste föreståndaren för munkkonventet
i Vadstena, och denne föreståndare, som senare bar titeln generalkonfessor,
kallades till en början prior.1

Betraktas det hela i samband med våra andra källor, är emellertid
avgörandet inte svårt. I uppenbarelserna — så i extravagans 48 — är det
dock främst priorn från Alvastra, som översätter. Likaså säger
Katerinalegenden om honom, att han »pa latyn omvende» revelationerna; här är det
det enda som utmärker honom, exakt som i vår text:

verba sacra transtulit
de wlgari in latinum.

Skänningemagistern åter levde i minnet såsom den — för att åter citera
Katerinas vita — som »diktadhe systrenna sång» och som varit Katerinas
tuktomästare. Någon sammanblandning av de båda Petrus Olavi i Vadstena
kan icke heller förutsättas.

Liturgiskt sett falla våra texter närmast inom ramen för en »hågkomst»,
en memoria. Sådana äro inte ovanliga inom ordnar, för ordenshelgonen.
Dominikanerna ha på detta sätt ihågkommit Dominicus, Petrus och Thomas
även på andra än deras egentliga festdagar.

Frågan efter proveniensen vållar efter texternas redan antydda allmänna
karaktär och i synnerhet efter våra tre liturgiska dikter ingen svårighet.
Handskriften med sina många svenska drag är rimligtvis svensk. Den som
kallar Birgitta »mater nostra», tillhör hennes orden. Anteckningen om
biskop Hans Brask och kollektbönen om Botvid peka på Linköpings stift.
Den naturliga slutsatsen blir då: Vadstena.

Vadstenaprägeln belyses och kompletteras av andra texter och av
namnen på ett par Vadstenamunkar, som förekomma i samband med åberopade
böcker i klosterbiblioteket.

För Mariafester äro flera strofer3, som behandla conceptio, nativitas,

annunciatio, purificatio och assumptio. De börja:

Aue, cuius concepcio
Sollempni plena gaudio

Stroferna äro kända från annat håll.4

1 Då P. Diderichsen i Texihistoriske Bemærkninger til Reuelaciones Sanete
Birgitte, i: Acta philologica scand., årg. 10, s. 233, talar om »Vadstenas Prior, Petrus af
Alvastra», torde detta bero på ett misstag. Denne Peter var prior i Alvastra, och blev också
begraven där.

1 Vers. Amavit [eum Dominus et ornavit eum] brukar ingå i commune unius
confes-soris non pontificis.

3 Fol. 88v: ...festa virginis.

4 Jfr Chevaliers Repertorium hymnologictim, nr 1744, Mone II 5.

8 — 36185. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1936.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:02:57 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokobibl/1936/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free