Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Svenska medeltida kungasigill 1. [Av] H. Fleetwood. Tryckt med bidrag
från Längmanska kulturfonden. Stockholm: Lindbergs
tryckeriaktiebolag, 1936. 74 s. + illustrationer. Fig. 1—84 (35 bl.). Stor 8°.
De äldsta svenska konungasigillen inleda, som sig bör, det i sin art
banbrytande verket Svenska sigiller från medeltiden, vilket Bror Emil
Hildebrand år 1862 började utgiva för att, som han själv säger, därmed
fullständiga de upplysningar våra urkunder från medeltiden, samlade i
Svenskt Diplomatarium, erbjuda historieforskaren. Utgivaren av det nya
sigillverket, riksheraldikern frih. Harald Fleetwood, erinrar härom i sitt
förord, men ingen, som haft anledning att rådfråga hans utmärkta arbete,
torde vilja jäva, vad han där säger om behovet att på nytt få ett så
enastående bildmaterial som våra medeltida konungasigill framlagt och
beskrivet i en särpublikation. I våra grannländer Danmark och Norge ha
också dylika specialverk utgivits för länge sedan.
Att denna tanke nu även blivit verklighet i vårt land, är framför alli
utg:s egen förtjänst, och ingen hade heller kunnat skrida till detta verk
med bättre förutsättningar. Sedan mer än tjugo år knuten vid riksarkivets
medeltidsavdelning med särskild uppgift att vårda de till denna hörande
sigillen har han hunnit att göra sig sällsport förtrogen med detta
egenartade arkivmaterial. Bedan 1917 utkom hans studie över Sveriges
kungavapen under medeltiden, vilket ämne han även under senare år flitigt
odlat. Det är alltså ett gammalt forskningsintresse, till vilket han nu
återvänt i ett större sammanhang.
Genom fotograferingskonstens utveckling ha också helt andra möjligheter
skapats för ett exakt avbildande av sigillen än genom frihandsteckningen
och litograferingen på B. E. Hildebrands lid. Denna både omständliga
och dyrbara metod, vilken för övrigt kommit till användning i båda de
nämnda motsvarande verken i Danmark och Norge med de
jämförelsevis sena utgivningsåren 1917 och 1924, har även haft till följd, att
bildurvalet i den Hildebrandska publikationen måst begränsas till att ge endast
typexemplaren av varje sigill, och sådana kunde i många fall erhållas
endast genom att sammanfoga flera, blott i bitar bevarade, sigillavtryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
