- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årg. XXV. 1938 /
38

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50 RECENSION Kit

redogör samvetsgrant för sina iakttagelser i detta avseende och kan
konstatera, att mellantiden, som dock icke är längre än en människoålder,
icke lämnat de dyrbara nationalreliker, som dessa sigill måste sägas vara,
orörda av förgängelsens lag. Om det allra äldsla, Karl Sverkerssons, som
är bevarat i ett enda exemplar, vilket, innan det av utg. 1929
konserverades, var brutet i tre större och några mindre stycken, heter det sålunda;
»Bilden i Sv. Sig. (I: 1) visar sigillet i avsevärt bättre tillstånd än originalels
nuvarande». Bland det, som nu saknas, men då (1862) måste lia funnits,
märkas korset på riksäpplet och en del av omskriften; å kontrasigillet
främre delen av spjutet saml övre delen av hästens öra. A Knut Erikssons
sigillbild (typ II) saknas nu delar av omskriften saml större delen av högra
handen och nedre änden av spiran. Av Erik Knutssons, den förste krönte
svenske konungens, äro nedre delen av bålen och ett avsevärt stycke av
vänstra armen försvunna, »varjämte sigillfragmentet i sin helhet är
avsevärt mera slitet och skadat». Samme konungs kontrasigill har blivit ännu
värre åtgånget, ty dess bildframställning, som 1862 ännu tydligt visade
de båda leopardernas huvud och framdelar och den ena med krona på
huvudet, är numera fullständigt utplånad. Bilden av Johan Sverkerssons
sigill hos Hildebrand visar, utöver vad som nu synes, spår dels av det
andra, behornade djurhuvudet å tronstolen, dels även av dennas vänstra
framfot, vilken haft fonn av en djurfot med tvenne tår; dessa delar av
det unika sigillet äro nu försvunna. De anförda fakta vittna vältaligt nog
om ömtåligheten och bräckligheten av det material det här gäller liksom
om betydelsen av båda de ovan jämförda publikationerna.

Till skillnad från det Hildebrandska och de danska och norska verken
framträder det nya arbetet icke som ett plansch- utan som ett bokverk
med bildbilagor eller »illustrationer». Förändringen har sina påtagliga
fördelar i den större lätthanterligheten, som gör det möjligt alt placera
arbetet i bokhyllan bland oumbärliga handböcker, vilket näppeligen låter
sig göra med Svenska sigiller frän medeltiden eller Thisets Danske Kongers
Sigiller. Formatet och slopandet av planschutstyrseln har naturligtvis
även i hög grad påverkat bokpriset. Inför vissa av avbildningarna ställer
man sig dock frågande, om icke bättre och konturskarpare reproduktioner
kunnat åstadkommas av ett så högklassigt bildmaterial som det här
representerade.

I dokumenteringen äger det nya verket ell avgjort företräde framför de
ovan nämnda därigenom att i tcxtavdelningen samtliga diplom uppräknas,
under vilka varje behandlat sigill hänger. Även löskomna exemplar samt
fragmenter angivas och beskrivas, och därutöver meddelas förteckningar
å de urkunder, vilka enligt bekräftelseformel beseglats med vederbörande
konungs sigill, men nu sakna detta. Även beträffande de i främmande
arkiv befintliga sigillen skulle dock säkert många, vilka i likhet med anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:40:40 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokobibl/1938/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free