- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årg. XXV. 1938 /
39

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51 RECENSION Kit

ha intresse också för de till sigillen hörande dokumenten, önskat
hänvisning till Rydbergs Sveriges traktater, där samtliga anförda diplom, vilka
icke ingå i SD, (utom möjligen ett — Magnus Ladulås’ odaterade brev
s. 58) — äro tryckta. Det framgår ej heller av texten, vilket av breven SI)
1726, 1728 eller 1731 (i Lybecks statsarkiv) det i fig. 78—79 avbildade
praktexemplaret av Magnus Ladulås’ sigill III tillhör. Alltför
självförnc-kande måste det också sägas vara, då utg. vid beskrivningen av nr 28
eller Magnus Ladulås’ domssigill icke velat anföra sin egen, här redan
omnämnda uppsats i samma ämne (i Historisk Tidskrift 1922). Vad till
sist urvalet av de i samligen upptagna sigillen angår, kan ifrågasättas, om
icke den förste Birger jarl eller Birger Brosa borde lia medtagits däri.
Hans av B. E. Hildebrand (I: 5) bland konungarnas avbildade sigill hör
onekligen bäst samman med dessa. I den förlorade traktaten med Henrik
Lejonet är ban fördragsslutande part vid sidan av konungen (Knut
Eriksson), och då den yngre jarlen själv betecknar sig som Birger den andre,
har ban uppenbarligen betraktat sig som hans arvtagare och efterträdare.

I huru hög grad det här anmälda verkets begynnelse är ägnad att hälsas
med tillfredsställelse och tacksamhet av envar, som hyser intresse för vår
medeltid och för vårt konungadömes ålder och ärorika historia, torde ha
framgått av den utförliga behandling, det här erhållit. Man må blott
hoppas, att fortsättningen må komma snart, och att icke den dagliga
omsorgen om vårt medeltida sigillbestånd, som också åligger utg., skall
utesluta detta.

Ernst Nygren.

Svärdström, Elisabeth. Johannes Bureus’ arbeten om svenska runinskrifter.

(Kungl. Vitterhets Historie ocli Antikvitets Akademiens Handlingar, Del 42: 3.)

Stockh. 1936. 94 s., ill. s. 71—94. 8°.

Fru Svärdströms arbete har närmast kommit till för fornminnesvårdens
behov av en fullständig registrering av våra runinskrifter. Men det avser
givetvis också att förbereda och underlätta den förestående utgivningen
av Upplands runinskrifter i Vitterhetsakademiens run verk. Såväl för
forn-minnesvården som för runforskningen ha Burens’ arbeten ett betydande
värde 1)1. a. därigenom att ett icke ringa antal inskrifter, som han eller
hans medhjälpare lia antecknat eller avbildat, sedermera ha förkommit
eller endast äro bevarade i fragmentariskt skick.

Soin bekant utgöra Bureus’ runologiska samlingar ett mycket heterogent
material, som endast till en ringa del är utgivet av trycket. Det allra
mesta finns endast i hans olika anteckningsböcker, delvis kladdar, delvis
renskrifter. De Bureanska handskrifterna äro icke sammanförda, utan
finnas i olika samlingar, även om de viktigaste tillhöra Antikvitetsarkivets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:03:01 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bokobibl/1938/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free