Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
RECENSION Kit
sal i omedelbar förbindelse med huvudläsesalen och dess referensbibliotek
och med tillträde till ett särskilt tidskriftsmagasin. Vid
universitetsbiblioteket i Uppsala — det största egentliga universitetsbiblioteket i Norden
— råda helt andra förhållanden än vid de stora universiteten i Amerika.
Den stora läsesalen i Uppsala är avsedd för de privilegierade forskarna;
de examenskursläsande studenterna — motsvarande de amerikanska
under-gratuates — äro där i en avgjord minoritet ocli få nöja sig med ett
sparsamt utrymme vid ett par för dem reserverade långbord.
De bostadsproblem, som för universitetsstudenterna uppkommit i sådana
fall, där universiteten äro belägna i stora städer, böra lösas på annat sätt
än genom att försvåra en rationell biblioteksförvaltning. Anläggandet av
särskilda universitetsstadsdelar, s. k. cités universitaires (t. ex. i Rom, Madrid
o. s. v.), är en åtgärd, som söker att i modern form i de nutida
jättestäderna återuppliva småstadsuniversitetens levnadsformer.
Även Parisbibliotekarien Henri Lemaitre, som ägnat några principiella
sidor åt »det fria tillträdet till bokhyllan», ställer sig synnerligen tveksam
gent emot det vid de amerikanska universitetsbiblioteken praktiserade
systemet med arbetsplatser för publiken i bokmagasinen. »Öppna hy 11 »-systemet
rekommenderar han för folkbiblioteken och för små bibliotek, men slutna
bokmagasin anser han vara att föredraga för institut, som äga betydande
samlingar och som vända sig till en vetenskapligt bildad publik.
Med spänt intresse läser varje bibliotekarie det bidrag, som lämnats av
Albert Predeek, chef för Tekniska högskolans i Berlin bibliotek. Denne,
som genom ett antal värdefulla skrifter redan dokumenterat sig som en
framstående kännare av Englands biblioteksväsen, behandlar i sitt
festskriftsbidrag Panizzi och British Museum’s alfabetiska katalog.
Antonio (sedermera Sir Anthony) Panizzis liv är som en saga. När den
26-årige italienske advokaten Panizzi som en landsflyktig och till döden
dömd carbonaro år 1823 kommit till England, vann han där snart genom
sin intellektuella begåvning och sina personliga egenskaper förtroende och
utkomst. År 1831 anställdes han som extra tjänsteman vid British Museum’s
bibliotek, där han, som förut haft ringa eller ingen erfarenhet av
biblioteksarbetet, visade sådan intuitiv och intensiv fallenhet för
biblioteksför-valtningsspörsmål, att ban raskt avancerade och blev, överflyglande infödda
kolleger, år 1837 chef för bokavdelningen och år 1856 bibliotekets högste
styresman; pensionerad år 1866, avled han år 1879. Då Panizzi inträdde
i British Museum’s tjänst, var frågan om boksamlingarnas katalogisering
sedan länge brännande. Diskussionen gällde dels själva
katalogiserings-metoderna och dels, huruvida den nya katalogen skulle utgivas av trycket
Under mer än halvtannat årtionde voro dessa frågor föremål för utredning
av kommissioner, tillsatta av parlamentet. Dessa kommissioners akter,
varibland ingå flera betänkanden av Panizzis hand, fylla tusentals tryck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
