- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årg. XXV. 1938 /
104

(1914-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

104

intensiteten synes lia funnits på 1300-talet. Ärkebiskop Nils Allesson måste
ännu inpränta betydelsen av Dominikusfesten i synodalstatuterna år 1297:
»mandamus vt presbiteri diem beati dominici de officiis celebrem habere
teneantur ac festum eiusdem in dominica precedenti coram parochianis
suis vt moris est de aliis festis publicent & indicent.» Lika litet som hos
påvarna kallas han i denna statut kyrkolärare. Ar 1344 ägde Uppsala
domkyrka en Dominikusrelik.1 1 Linköping2 har omedelbart före Nicolaus
Hermanni en dominikan varit stiftschef, och redan 1384 års ordinarius
visar också det enhetliga dominikanska inslaget, som senare icke ökas.
Två Dominikusfester finnas här, Thomas med kyrkoläraremässan och Petrus
av Verona, dominikanermartyren, som i hela Sverige kommit alt intaga en
framstående plats.3 En viktig omständighet förutom ordensbiskoparna var
dominikanerklostrens läge och deras därav gynnade predikoverksamhet,
deras skolor. Allt detta har ofta framhållits. Vi behöva ej här närmare
gå in härpå. De ha fullt målmedvetet påverkat stiftens kyrkliga konst
och liturgi. Deras fester — Dominikusdagen firades bl. a. med
procession — hade större möjligheter att bli kända än exempelvis cisterciensernas.

Ändå: slutet av medeltiden håller icke det som ett tidigare skede syntes
lova. Rimofficiet står kvar i ett par av breviarierna, och
kyrkolärare-mässan i de flesta missalena. Men festgraden, simplex, är ickc särdeles
hög. Och Dominikus kallas icke uttryckligen doctor ecclesiae. Något så
när samtidigt framträdde denna kultform i alla stift, och den försvann
också tämligen samtidigt i alla.

Jämfört med detta officium göra Bernhardsofficierna ett ojämnare
intryck. Deras tidigaste form kunna vi tills vidare icke gripa, endast
intressanta enskildheter och vissa signifikativa texter från en äldre tid stå
oss till buds. De synas ha blivit hopsatta efter hand och efter påverkningar
från olika håll. Slutresultatet är, att Bernhard också betraktas endast som
bekännare. Men i Strängnäs har han omhuldats mera än Dominikus och
i Uppsala, där han vid slutet av medeltiden liturgiskt sett är av mindre
betydelse än i något av de övriga stiften, räknas han uttryckligen till

1 Dipl. Svec. 422, 1187, 3839.

2 Jfr 1. c. 423.

s Denna kodex åskådliggör det dominikanska inslaget på ett utomordentligt sätt. Den
innehåller »In medio ecclesiae» med en rubrik, som säger, att det är en kyrkoläraremässa.
I proprium de sanctis står den emellertid icke ens för alla de fyra gamla doctores. Detta
är emellertid fallet i svenska missalier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:14:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokobibl/1938/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free