Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
RECENSIONER
Codex Regius of the eider Edda. Ms No 2365 4:o in the Royal Library of
Copenhagen. With an introdiiction by Andreas Heusler. Copenhagen:
Levin & Munksgaard (Ejnar Munksgaard), 1937. (Corpus codicum Islan-
dicorum medii aevi, ed. by Ejnar Munksgaard, Vol. 10.)
I den ståtliga serie reproduktioner av fornisländska handskrifter, som
bokförläggaren Ejnar Munksgaard i Köpenhamn sedan snart ett tiotal år
publicerar, har nu omsider turen kommit till den ryktbaraste av alla
isländska codices, Köpenhamnshandskriften av den äldre Eddan. Ättsagorna
och de historiska texterna från gammal isländsk tid äro av den största
vikt, men ingen av de handskrifter, där de bevarats till eftervärlden, har
dock fått så djupt ingripande betydelse för hela vår bild av det
fornnordiska tanke- och kulturlivet som Codex regius, vars pergamentblad åt oss
räddat den största samling som existerar av dikter ur den isländska mytens
och sagans fjärranliggande värhl. Om handskriftens värde och intresse
vittnar bäst den omfattande litteratur, som framväxt kring den som
mèdel-punkt. Att forskningen med den livligaste och uppriktigaste tacksamhet
skall emottaga den präktiga facsimileupplaga av handskriften, som Ejnar
Munksgaards aldrig tröttnande energi åstadkommit, faller således av sig
själv. Överallt där studiet av den isländska dikten och sagan bedrives
kommer den hell visst att bliva ell oumbärligt och flitigt nyttjat
arbetsinstrument.
Att framhäva de tekniska förtjänsterna hos ett arbete i den
Munks-gaardska serien förefaller nästan överflödigt, då dess sällsynt höga kvalitet
är känd och välkänd för alla. Emellertid må trots detta påpekas, att
den nu föreliggande volymen i alla hänseenden värdigt ställer sig vid
sidan av sina föregångare. Handskriftens text framträder i reproduktionen
med full klarhet, och säkerligen torde åtskilliga svårtolkade partier i
reproduktionen erbjuda mindre möda än i orginalet. Till och med det nötta
monogrammet i första sidans nedre marginal »L L», Lupus loricatus, d. v. s.
namnet på den förste bekante ägaren till handskriften, biskop Brynjulfr,
i latinsk översättning, låter sig läsa liksom också del bredvidstående årtalet
1643. Till och med de av ålder och nötning framkallade skiftningarna
i pergamentet äro i reproduktionen med fulländad trohet åtgivna.
Inledningen, som härrör från den bekante germanisten professor Andreas
Heusler, vill icke giva någon samlad översikt av Eddaforskningens
nuvarande ståndpunkt — till detta skulle det disponibla utrymmet av lätt
insedda skäl icke lia räckt till — utan tar i stället sikte på själva handskriften
och de problem, som anknyta sig till dess provenienshistoria. Klart och
överskådligt sätter Heusler oss in i den egendomliga kombination av man
kan väl säga tillfälligheter, som åt oss räddat den oskattbara
Eddahand-skriften och till densamma knutit Sämund den vises nanni. Hur mått-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
