Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
EFRAIM LUNDMARK
b]lidan hölls en dag i Vadstena conversionis Pauli (25 jan.) 1466, och då
valdes »im Schein einlrechligen nach langem Sanckh» Erik Axelsson till
gubernator i riket. Gylta har omtalat Vadstena i texten och senare skrivit
till i margen »conversionis Pauli anno 1466».1 Olavus Petri har inga
uppgifter om något val i Vadstena, ej heller omtalar han burspråket i
Stockholm. Gylta skriver, att ärkebiskopen nödgades i Stockholm inför
hela menigheten med eder och brev svära och bedyra etc.
Förlageskrivaren till D 378—379 har öst ur för oss okända källor. Man måste räkna
med avskrivarfel, särskilt beträffande dateringar, men uppgiften om ett
riksföreståndareval i Vadstena så tidigt på året 1466 kanske kan försvaras.
Enligt Olavus Petri kommo år 1510 ryska sändebud till Stockholm och
slöto en sextioårig fred med herr Svante2, men enligt den anonyme
författaren slöts avtalet på följande sätt: Herr Svante tänkte göra fred med
storfursten, och eftersom dennes sändebud då voro i Stockholm, skickade
han Tönne Eriksson och några andra från Finland med dem till Novgorod
och erhöll av storfursten Georg Balein en fred på sextio år; »datum står i
fredsbrevet, Novgorod efter Kristi födelse 1510, den 1 maj» (D 378, s. 214).
Gylta uppger utom Tönne Erikssons namn tre andra, M. Pauel
archidia-conus Aboensis, Clement Hogenskild och Herman Larsson, borgmästare i
Viborg, men däremot namnges inte storfursten (D 21, s. 496). Originalet
till fredsavtalet är inte bevarat, endast avskrifter, och i dessa omtalas de
fyra, i D 21 uppräknade svenska förhandlarnas namn. Storfursten kallas
här Basilius; i D 378, där efternamnet förvanskats av kopisten, får man
veta även förnamnet, Georg. I D 21 anges datum till 1 mars, hos
Rydberg står endast mars.8
Det är alldeles tydligt, att författaren till D 378:s förlaga kunnat göra
sitt referat efter ett pålitligt dokument angående fredsförhandlingarna 1510,
i vilket den ryska delegationens besök i Stockholm omtalas. Då D 21
meddelar alla svenska sändebuds namn, ser ilet ut som om även Gylta
skulle ha haft fredstraktaten till hands, något som av vissa skäl — se
nedan — inte är uteslutet. Mera sannolikt är dock, att de fyra
sändebudsnamnen funnos i I) 378:s förlaga, som Gylta följde, men att
1600-tals-skrivaren uteslöt tre namn på grund av ali han inte kunde tyda förla-
1 I) 378, s. 179; D 379, s. 127—128; I) 21, s. 445.
2 OPSS, 4, s 269.
8 O. S. Rydberg, Sverges traktater, 3 (1895), s. 560 fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>