Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
RUDOLF BERGSTRÖM
förintelse till mötes, och man har därför ali anledning att vara tacksam
för de lyckliga omständigheter, som medfört det unika exemplarets
bevarande till våra dagar. Ty man kan nog utgå från, att ettbladstrycken,
som ju voro ämnade att anslås, också i största utsträckning använts för
detta ändamål och följaktligen gått förlorade. Det är tydligen ingen
tillfällighet, att ett ojämförligt större antal exemplar av upplagorna i
bokformat blivit räddade åt eftervärlden. Sannolikt föreligger här en första
upplaga av det ur mer än en synpunkt intressanta manifestet. En ganska
anmärkningsvärd omständighet är, i förbigående sagt, att intet av
aktstyckets numera kända exemplar bär spår av den sigillering, som
förut-sättes i skriftens corroboratio.
Några ord om manifestets allmänna karaktär och tillblivelse torde här
vara på sin plats. Mandatet, som är ställt till påven, kejsaren, konungar,
furstar, prelater, adel och menighet, är knappast att betrakta som en
stridsskrift i egentlig mening ■— huru våldsamma än utfallen mot konungen
kunna synas. Det bär i alla avseenden försvarsskriftens prägel och ger
sig för övrigt självt ut för en dylik.1 Utfärdarna söka i alla avseenden
urskulda och rättfärdiga svenskarnas uppror.
Enligt vissa antika och medeltida statsrättsläror var motstånd mot en
härskare, som motsvarade definitionerna på tyrannbegreppet, icke endast
en rättighet utan till och med en plikt. Kristian II framställes därför
icke endast som inkräktare och usurpator utan även som lagligen väld
men edsbrytande och orättfärdig konung. Han framstår alltså som tyrann
i dubbel bemärkelse, både absque titulo och quoad exercitium.2 Man kan
icke, heter det vidare, ära eller frukta en konung, som dock är en
dödlig människa, mer än Gud. Det antydes, att man, om man fördroge
Kristians grymheter, skulle göra sig skyldig till förbrytelse mot Gud.
Följaktligen har man varit nödgad (gedrungen) »vns wedder sulcken
vncrist-liken koninck tho sperren, vnd dat Joch siner Tvrannie alse billich, vnd
\vy gode dem almechtigen vnser selen litte vnd guet schuldich syn, aff-
1 Enligt manitestets egna ord: >»I)e wile \vv denne vth gemeyner sage erfaren, dat wy
van etliken, de sulckes des koninges vnmynschlikes vornemendes, vnd worumme wy vns
wedder ohne gesporret neyn eygentlick wetend hebben, der haluen vordacht, vnd
vnbil-liker wise tho reden gesettet werden, So hebben wy tho erkentnisse, erfaringe vnd
vth-breitnisse der warheit, ock vnse entschuldiginge dyssen vnderrichte, in dat lichte
tobringende vorgenamen vnd vthgaen läten.»
2 Eller quoad titulum och quoad execiitionem. Se Fritz Kern, Gottesgnadentum und
Widerstandsrecht, s. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
