Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - På gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då en tiggare nalkades och äskade något bröd. Men den äldre
damen pekade på gatstenarne, talade och sade:
— Dom där kan du ju tugga på!
Tiggaren utslungade emellertid en helig och vredgad
förbannelse och spådde den äldre damen, att hon själf en gång skulle
varda till sten. Med detsamma pekade han på en svart katt, som
stod strax vid hennes kjortelfåll och drack grädde ur en skål
samt sade:
— Fet föda få djuren, men människorna skola tugga stenar.
Trots sin snikenhet och andra svåra laster och synder lefde
dock bemälda äldre dam ganska länge, men slutligen hamnade
hon dock på dödsbädden och kom därvidlag, som sig bör, att
tänka på sin stora uselhet. Äfvenledes rann henne i hågen
tiggarens förbannelse, och hon önskade nu med all den styrka, som
fanns kvar i hennes gamla hjärta, att han skulle komma tillbaka
och återtaga förbannelsen, som gjorde henne betydligt nervös.
Och mycket riktigt. Tiggaren klef verkligen in genom dörren
men endast för att förbanna henne ännu värre än han gjort en
gång förut. I detsamma dog hon, hennes gamla katt for ut
genom fönstret, men fastnade på väggen och vardt till sten.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
