Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - Prästgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästgatan.
n ganska egendomlig, fast nu för tiden föga trafikerad gata
i den gamla Staden är Prästgatan. Den börjar strax vid
den hyggliga Föreningsbanken och slutar utanför Den
Gyl-dene Freden. Men den går i åtskilliga krumbukter, icke minst
backe upp och backe ned, d. v. s. vid hvarje skärande gränd
eller gata får man stiga ett par meter ned och ett par meter upp.
Prästgatan skall man alltid gå midt på, alldenstund den
liksom de flesta andra gamla gatorna är totalt främmande för den
senare tiders lyx, som kallas trottoarer. Dessa ersattes i den
riktigt gamla goda tiden af djupa rymliga rännstenar, hvari man
förvarade alla de brokigheter en mera kräsmagad tid har i tunnor
på bakgårdar.
Jag har emellertid inte gått många steg på den smala
stråkvägen mellan de höga husen, förr än jag får syn på en liten
underlig skylt:
»Café en half trappa ned.»
Genom en dörröppning, eller rättare glugg, ty man måste
noga vika ihop sig för att inte skada sitt ädla änne, klifver jag
ned för en bred stentrappa, hvars steg århundradens trampande
nästan urhålkat. Kaféet är mycket vanligt, det enda märkvärdiga
är, att genom fönstren skådar man ner på Västerlånggatan i stället
för på Prästgatan. Bemälda gator stå mångenstädes i förbindelse
med hvarandra genom gångar, som leda tvärs genom husen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
