Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidningskvarteret, af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pressen där nere i underjorden arbetar med ett hvinande surr,
och vi ha god tid att gå ned och titta på den. Tidningsnumren
bokstafligen ösas eller rinna fram ur den, liksom säden ur ett
tröskverk eller en kastmaskin. Maskinen räknar dem själf, och
expeditörerna ha blott att hugga packorna och springa på posten
med dem. På en 20 minuter är hela upplagan färdig och
expedierad.
Klockan är slagen Y2 4 i Klara, hvars torntupp högt öfver
taken inspekterar postens och tidningarnas kvarter.
Redaktionsbyrån är tom, redaktören har gått att äta middag på Rydberg
eller Grand, underredaktörerna på Continental, du Nord eller
Operakällaren, den öfriga redaktionen har allt efter råd och
lägenhet strött ut sig på stadens öfriga restauranter — mest Runan
och Tennstopet och Hamburger Börs, hvilka ligga bäst till och
äro veritabla stamtillhåll för pressens män. En och annan äter
på hushållsskolan — motvilligt, men nödtvunget — någon enstaka
äter i familj. I allmänhet älska tidningsmännen icke familjelifvet
— förr än de själfva fått sig hem och familj, och till och med
då blott i undantagsfall. Det är som om den ständiga beröringen
med lifvets alla möjliga skiftande former gjorde tidningsmannen
mindre hågad för att lefva inom hemmets väggar, äfven när han
är ledig från sitt arbete. Det kan också hända att detta beror
på att han ofta bor väl långt bort från redaktionsbyrån för att
hinna — eller orka *— gå hem under den stund han är ledig.
Han sitter då hellre i kamratlaget på ett af stamkaféerna, där
han kan få ge luft åt allt hvad han icke får säga i
tidningsspalterna, och där han ofta rätt flitigt lutar på punschbuteljen.
Emellertid återvända vi till byrån, ty klockan närmar sig sex
och redaktionsmedlemmarne börja åter infinna sig.
Som sig bör är redaktionssekreteraren först på sin post —
den förut nämde nitiske redaktionsmedlemmen är denna gång
icke så påpasslig, ty redaktören kan icke väntas vara uppe på
byrån ännu på ett par timmar. Tiden är nu ej heller så pressad
som på förmiddagen — man har natten på sig.
Det mörknar och man måste tända. Snart strålar hela
redaktionslokalen i elektriskt ljus. Man arbetar, läser tidningar, pratar,
röker och stundom händer det att man skickar springpojken ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
