Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fattiga i Stockholm, af Axel Gussander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härbergen. Några af detta slags hotell har jag besökt och orden
tryta att beskrifva den smuts och osnygghet, som rådde i de af
flere personer bebodda trånga rummen uti en luft, som gör det
ofattligt, att människor där kunna tillbringa sina nätter och under
vintern, hvad åtminstone kvinnorna angår, så godt som hela
dygnen. Det är på sådant sätt fattigdomen sänker, sänker så
djupt, att människan blir i stånd till sådana hemska förbrytelser,
som snart sagdt höra till ordningen för dagen.
Till fattigdomens former hör äfven tiggeriet, en företeelse
som tarfvar sin alldeles särskilda behandling, mångskiftande som
det är till sin gestalt, påminnande om de vexlande färgerna i ett
kaleidoskop. Här den sluge tiggaren, som med öfvad skarpblick
ockrar på sin nästas svagheter, där den fräcke, som är närgången
af vana eller ovana — säg hvilketdera — eller den blinde, lame,
döfve, puckelryggige, som söker väcka medlidande, och som
verkligen är, hvad han ger sig ut för, eller också icke. Eller vidare,
barnet, som ber om en slant, och hvars far är i fängelset och
modern illa sjuk. Ljuger dess klara blick, eller har tiggeriet här
tagit åter en af sina af sky värdaste gestalter? Och till slut den
humoristiske tiggaren, han, som är fattig och glad, och kan skratta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
