Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resande i Stockholm, af Martin Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ett påstående, som blifvit en erkänd %anning, att vid
landsortsfamiljernas teaterbesök familjefadern i allmänhet saknas.
Han har, märkvärdigt nog, ofta affärer om kvällarne, hvarför
han, om tillfälle ges, öfverlåter det manliga beskyddarskapet åt
någon yngre släkting, naturligtvis helst i verken. De obligatoriska
supeerna efter spektaklets slut å Rydberg eller Operakällaren,
vid hvilka i ty fall mor är en icke allt för knusslig värdinna,
försiggå emellertid under lust och gamman. Är pappa själf med,
blir det i regel champagne och en stund i kafét, där man af de
allra hvardagligaste uppenbarelser bland publiken om möjligt
söker uppkonstruera alla de stockholmsberömdheter man sett
af-bildade eller läst om i böcker och tidningar.
Finnes i sällskapet någon spjufver med blick, går det så
mycket lättare. Ett dylikt oskyldigt skämt var t. ex. en ung
mans påstående en afton å Du Nords matsal, att Lunkan hade
plats där som hofmästare. Kusinerna från landet, hvilka förut
på aftonen sett Lunkan som Wilhelm Tell, hade nämligen
nyfiket förfrågat sig om den voluminösa person, ställets källarmästare,
hvilken syntes i skänkrummet. Den unge mannen afslöjades
emellertid på grund af hans obetänksamma påstående att när
Lunkan sjunger »Du gamla, du friska», detta endast är såsom
reklam för Du Nord.
Det är en egendomlighet med den infödde stockholmaren,
han har, med undantag af alla nöjesetablissement, sällan besett
eller åtminstone inte studerat någon af hufvudstadens offentliga
institutioner. Det är endast, när främlingarna komma, som han
af artighet måste däran, men då talar han oförfäradt och med
sakkännedom.
Resande landsortsbor med mera blygsamma vanor ta sällan
in på hotell, om det finnes en möjlighet att räkna ut släktskap
med någon med våning försedd stockholmsbo och vanligtvis
älskar man att komma som en öfverraskning. Herrn och frun i
huset få då i regel tillbringa en del nätter framåt, den förre på
chaiselongen i sitt arbetsrum och den senare på matsalssoffan,
medan sängkammaren upptages af de kära släktingarna.
Men man vet att ta skadan igen. Och när lindarne nästa
år löfvats och semestertiden är inne, händer det att man åter-
Boken om Stockholm. 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
