Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöje, af Gustaf Janson - I. I staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pappa öppnar sin kappsäck och tager fram en hel del paket.
Han ransakar sina fickor och plockar upp karamellpåsar jämte
diverse annat smått och godt, men alltid har han glömt något.
Det hjälper ej att skylla på värmen och de ansträngande
göro-målen, man har redan på förhand sitt omdöme om »pappas
eviga slarf» färdigt och man underlåter ej heller att bära fram
det. Djupt förkrossad under den tyngd, som vissheten om hans
oförmåga att tillfredsställa sin älskvärda familjs billiga fordringar
förorsakat, går han långsamt upp på verandan för att erhålla
litet materiell uppmuntran i form af smörgåsbord och lilla supen.
Och sedan kryper han tyst och beskedligt till sängs, ledsen öfver
att icke ens duga till familjens ordinarie stadsbud.
Ett par timmar tidigare än i staden stiger han upp efter en
till hälften genomvakad natt, hvaraf större delen användts till
slagsmål med blodtörstiga myggor eller argsinta bromsar, och
tager ensam plats vid det slarf vigt dukade kaffebordet. Familjen
sofver ännu, på något sätt skall den väl fröjda sig åt
sommarmorgonens skönhet, och väljer för den skull det, som passar den
bäst. Just som pappa knackat hål på ett ägg sedan föregående
afton och står i begrepp att föra första tuggan till munnen,
blåser båten bakom udden. Pappa hoppar till, krossar ägget mot
den ej allt för rena bordduken, placerar smörgåsen upp- och
nedvänd på sina ljusa benkläder och med andan i halsen, hatten i
hand och hufvudet fullt af viktiga kommissioner störtar han ned
mot ångbåtsbryggan för att halas ombord i sista sekunden.
Där står han nu på däcket omorgnad och hungrig, prisande
landtlifvets många behag för kända och okända, hvilka i sin
ordning göra detsamma. En och annan missnöjd stämma blandar
väl sina dissonanser i lofsången, men ingenting förmår rubba
pappas glödande entusiasm, den är sig oföränderligt lik,
åtminstone vid hvarje sommars början. Och ehuru han ej sett mer
än den förtorkade rabatten framför villan och sopbacken på
andra sidan staketet, ordar han vidt och bredt om ställets otaliga
sevärdheter och vackra, utomordentligt vackra belägenhet. Det
är också ganska lätt för honom. Hela kvällen talade familjen
med en mun ej om annat än det gigantiska utsiktsberget, den
poetiska granskogen, det rika smultronstället, de idylliska björk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
