Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöje, af Gustaf Janson - I. I staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tygar pappa att han är en af sin tids kvickaste karlar. Han
köper också på fläcken matpoletter för en månad.
Vännen Andersson anser eftermiddagen tillspillogifven och
föreslår en tur till Djurgården.
Pappa tvekar, men låter utan svårighet öfvertala sig, det är
ju så länge sedan, han var ute på vift och någon gång behöfver
man dock skaka dammet af sig. Arm i arm styra herrarne kurs
mot en spårvagn och befinna sig snart på »slätten». Glad och
uppspelt låter vännen A. skylten ofvanför Gröna Lunds tivoli
narra sig att göra en afstickare ditåt. — Här ska’ lefvas, förstår
du, vi ä’ ju gräsänklingar bägge två.
Pappa skrattar halft förläget, lialft nyfiken och följer med.
Man ramlar in bakom ett panoramas röda förhänge, men
slinker ut igen så fort sofri möjligt och äntrar trapporna till
Hasselbacken.
Andersson är så munter, att han skulle vilja hjula och pappa
har ingenting nämnvärdt emot att följa hans exempel. Men
myndigheterna ha, troligen af omtanke för äldre personers
välfärd posterat poliskonstaplar litet hvarstädes och de gymnastiska
öfningarne uppskjutas på obestämd framtid. Dessutom äro båda
herrarne begåfvade med för dylika extravaganser något
hindersamma kroppskonstitutioner.
Efter en timme på »Backen» och tjugo minuters planlöst
kringirrande hamna de två vännerna vid ett bord utanför
Victo-riateatern. Punschbuteljer och vattenflaskor marschera i långa
rader öfver deras bord, »för här ska lefvas svearne», hojtar
Andersson. Lille Pettersson, som i tjocke Lundströms sällskap kastat
ankar vid samma bord, instämmer högljudt och pappa tycker, att
han är vådlig, men aktar sig att säga det högt. Och efter
ytterligare ett par glas ser han allting i rosenrödt, skrattar åt
Petterssons vågade historier och anförtrodde vännerna, att de äro
»för-baskadt hyggliga pojkar hela bundten».
Och när klockan slår tolf och sommarnattens milda mörker
breder sig kring nejden, komma fyra äldre, rödbrusiga,
högröstade familjefäder med blossande ansikten, söndertuggade
cigarrstumpar i sina respektive mungipor, uppknäppta rockar och
lindrigt osäker gång öfver slätten för att kryssa till närmaste droska.
30
Boken om Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
