Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöje, af Gustaf Janson - I. I staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till middagen har han lyckats taga lifvet af åtta
minderåriga aborrar, hvilka han stolt bär till köket, så snart han hunnit
hem. Där erhålla likväl hans segerkänslor en svår knäck.
Jungfrun ler föraktligt, då hon ser »eländet», och mamma finner det
syndigt att draga hem dylika pinnar. Pappa går slokörad sina
färde, men ännu en förödmjukelse väntar honom. Smågossarne
komma från ångbåtsbryggan och visa triumferande en knippa
stora aborrar, hvilka de fångat på en halftimme. Och så har
pappa rott sammanlagdt en och en kvarts timmes väg och setat
halfva dagen i solhettan för att bli utskrattad, fiske måtte ej
vara fullt så enkelt som det förefaller.* Pappa känner sig stukad.
Han ville bereda familjen en angenäm öfverraskning, skaffa sig
själf ett nöje och .... önskar, att han väl vore i staden igen.
På kvällen får han sig emellertid en treflig vira med några
grannar, hvilka gjort ungefär samma erfarenheter som han, och
fiskets besvärligheter med ty åtföljande missräkningar äro snart
glömda. Äfven landet äger sina behag och efter första toddyn
samt två hemgångna spel anser pappa det ovärderligt.
Under natten upptages guerillakriget mot myggen. I
strumplästen tassar pappa omkring för att slå ihjäl sina plågoandar och
sedan han efter oerhörda ansträngningar lyckats bryta benen af
en oförsiktig mygga, krossa vattenkaraffinen och ramponera
natt-duksbordet, somnar han framemot morgonsidan på sina lagrar. —
Så skrider sommaren omärkligt. Den ena -dagen liknar
precis den andra och pappa springer som jagad af furier morgon
och afton från och till båten. Ibland sliter han sig väl lös, söker
glömma sina familjeplikter och fördrifver en kväll på egen hand.
Tiden har blifvit honom lång, men hur sakta den än skridit,
kommer hösten likväl. Och när det börjar blåsa litet mer än
vanligt, medan mörkret tätnar och de första gulnade löfven
hvirfla öfver sandgångarne, där regnet gräft djupa rännilar,
finner familjen det vara tid att flytta hem igen. Och pappa
instämmer, han vill alltid det, familjen vill.
Alltså flyttar man, d. v. s. möblerna skamfilas, en servis
krossas och efter några mindre äfventyr är man åter tillbaka i staden.
Vid middagstiden den stora dagen kommer pappa
glädjestrålande hem och ser hela våningen upp- och nedvänd. Och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
