Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöje, af Gustaf Janson - II. På landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande fläktar. Det är först på kvällen, när ingen svalka längre
behöfs, som han sliter sig lös och far ut. Men pappa är ju
alltid nöjd, när familjen är det.
Efter middagen kommer den stora frågan, hvad man skall
företaga sig eller om man skall göra något alls.
Under väntandet på en tillfredsställande lösning af detta
kinkiga problem, slår man ihjäl en bit af den genomtråkiga tiden
och till slut blir klockan åtminstone fem. Efter hand samlas
traktens ungdom — där en villa blifvit byggd, växa snart andra
upp som svampar ur jorden — men ännu är det för varmt att
företaga sig något, alltså pratar man så länge — hälst om de
frånvarande.
Senare på eftermiddagen blir det litet lifligare och
crocket-spelet ordnas på gårdsplanen. Klubbornas tvära smällar, klotens
rasslande i sanden, glada skratt, muntra utrop, lätta rökmoln från
cigaretterna och flirt till husbehof, det är crocket. Också anses
det vara ett särdeles intressant sällskapsspel.
På verandan har mamma tagit plats med ett par andra
mödrar och en gammal fröken, som har namn om sig att vara
fruktansvärdt litterär, emedan hon prenumererar på Idun med
modebilaga och sett René på en bjudning. De äldre damerna
smutta på sitt kaffe och öfvervaka med argusögon, att ingen
otillbörlig kurtis kommer i fråga där nere. Under tiden taga de
sig en uppfriskande tunggymnastik på den s. k. nästans bekostnad.
Crocketspelet upphör efter hand och grupper bildas. »Hon»
ligger behagfullt vårdslöst mot en rankig trädgårdsstols ryggstöd
och »han» lutar sig blygt förtroligt fram öfver henne ifrig att
fånga en vänlig blick. Och då »hon» ihärdigt håller ögonen
fästade på marken, hviskar »han» slutligen någonting i hennes
lilla rosenröda öra. »Hon» småler förläget, kastar en skygg blick
upp till mammorna och sedan »hon» öfvertygat sig, att de glömt
allt annat för den beklagansvärda nästan, svarar »hon» sakta.
— Fröken X. föreslår en promenad till utsiktsberget,
till-kännagifver kavaljeren och alla finna det mycket passande, att
just fröken X. väckt förslaget. Parvis tågar man bort följd af
mammornas vänliga nickningar. De gamla lofva att strax följa
efter och ha inom fem minuter glömt sitt löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
