Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöje, af Gustaf Janson - III. I »Parken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörn, som till hans gränslösa förtret blifvit upptaget. Så fort
den lycklige innehafvaren däraf emellertid gör min af att resa
sig, skyndar den gamle att med ett belåtet kurrande taga det
i besittning. Så länge väderleken tillåter, träffas han hvarje
dag mellan fyra och sju på samma fläck, den öfriga delen af sitt
lif tillbringar han inom fyra väggar och här i världen fins blott
ett, som kan bringa honom ur jämn vikten, nämligen korsdrag. —
Vill man ännu se ett original, är »Parken» rätta platsen. När
värmen vältrat in öfver norden, krypa de fram ur sina väl
ombonade bostäder och flytta ut på några timmars sommarnöje, för
öfrigt tyckas de mest lefva af gammal vana.
Småningom ha alla platser på sofforna kring Berzelii staty
blifvit upptagna. Man virkar, läser, åhör musiken eller förtalar
helt diskret sin nästa, allt med en viss känsla af välbehag.
»Parken» är också ett särdeles trefligt sommarnöje.
Här som öfverallt annorstädes i denna ofullkomligheternas
värld iakttages en viss rangordning, dock alldeles frivillig. Det
är sålunda ytterst sällan man ser en trasig rock eller
gardistuni-form på nyssnämnda platser, men de äro därför ej bannlysta
från området. I gångarne rundt omkring sitta arbetaren och
trashanken, men de förekomma mycket sparsamt, dagdrifvaren i
trasor väljer hälst andra ställen att exponera sin lättja.
Och öfverallt skaror af barn. De leka hök och dufva, hoppa
hage eller gräfva i sanden och det lika ogeneradt, som om hela
anläggningen funnes till ensamt för deras skull. De blanda sina
gälla röster med eftermiddagsmusikens toner och deras glada
skratt fyller ut pauserna.
Framför musikpaviljongen har en tät samling åhörare
stannat. Här har barnjungfrun träffat sin eller någon annans »kusin»
det är aldrig så noga. De skratta och skämta, som visste hon
ej, hvad bannor af frun vore., eller arrest och disciplin icke
funnes i hennes uniformerade ideals ordbok. Så talar hon om, när
han härnäst kan komma hem och hälsa på i köket, det syns på
den saliga min, hvarmed han slickar sig om munnen, men
oför-modadt måste hon rusa därifrån, en stor hund har sprungit
omkull »den välsignade barnungen», som naturligtvis genast
börjar, skrika af alla krafter. Han ser ett ögonblick efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
