- Project Runeberg -  Boken om Stockholm i ord och bild /
252

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöje, af Gustaf Janson - III. I »Parken»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

matnyttiga föremålet för sin ömma låga och går sedan därifrån
för att i Humlegården fortsätta sin födande kurtis med en annan.

Någon har ställt fram en rad grönmålade stolar och ett par
äldre damer skynda genast att mot fem öre försäkra sig om hvar
sin stol. Kanhända anse de sig genom kopparslanten hafva
bevisat, att de äro litet förmer än den publik, som gratis fyller
»Parkens» många säten, kanhända finna de också sin plats
bekvämare. Det är svårt att säga och hör ej hit, det tillhör
antagligen kapitlet om den mänskliga fåfängan, och det faller ej
inom dessa kåseriers ram. Men funnes det ej tydligt angifvet,
att en hvar måste erlägga afgift för att få sitta här, brydde sig
nog ingen om de rankiga stolarne.

Midt på en gång sitter en tre års pys och bygger af sand
ett Babels torn i miniatyr, medan sköterskan söker honom i
»Parkens» andra ände. Den lille smetar ytterst omsorgsfullt ned
sina ljusa kläder och jublar högt, när sandhögen reser sig ett
stycke i höjden. Men plötsligt faller alltsammans ihop, hans
stolta byggnad ramlar, som den gjort för så många andra, större
och klokare än han. Ett ögonblick gör gossen min af att gråta,
men afstår därifrån och återtager sin byggnadsverksamhet. Och
nu lyckas han verkligen få sandkullen en tum högre än nyss
förut, men då faller den på nytt. Men han visar ingen lust att
gråta mer, utan börjar sitt fruktlösa arbete om igen, och hvar
gång hans torn rasar, tager han i med ny energi.

Då får barnjungfrun, som ströfvat genom hela »Parken», syn
på honom. Hon är åtskilligt förargad öfver sitt onödiga sökande
och hennes blandade känslor gifva sig luft i några allt annat än
milda ryckningar och en kort tillsägelse, att de skola gå hem,
solen är nere. Den lille protesterar, han kan ej minnas, att lian
haft så roligt förr, och önskar fortsätta sin afbrutna lek, men
däraf blir ingenting. Han får veta, att småbarn icke äga någon
vilja och han går bedröfvad för att tio steg från lekplatsen glömma
det hela.

Och precis som han och hans sköterska komma långa rader
af jungfrur ledande småttingar från alla de andra lekplatserna,
från »Torget» och Humlegården, mot hemmet efter en dag
till-bragt bland sand och dam men också i frihet och solljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 23 16:36:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokomsto/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free