Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsarkitekturen och våra moderna arkitekter, af Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar den hvart uns af själsligt innehåll. De, som ögon hafva,
blunda helst vid förbigåendet, men mycket folk går ändå in,
hyr sig rum och lefver där.
Länge hade bland de unga arkitekterna på 80-talet med
för-tviflan åsetts, hur denna »gipsdjäfvul» grasserade i Stockholm
och därifrån spred sig till landsortsstäderna, förstörande all
uppfattning af hvad arkitektur vill säga. Deras konstnärskänsla
sårades i högsta grad af att se byggnadskonsten fullständigt skild
från konsten att bygga och ersatt med ett dekorativt
klister-system af gjutgods och teaterkulisser. De insågo klart att
enda sättet att återge Stockholm värdiga byggnader med gedigen
hållning, var att åter verkligen bygga upp fasaderna och bygga
af sten. Genom ett slags vidskeplig fördom, äfven befintlig hos
de bildade äldre arkitekterna, grundad på okunnighet om ett rätt
användande af huggen sten för byggnadsbehof, hade man
nämligen under dessa föregående årtionden fullständigt kommit bort
från detta byggnadsmaterial och uppfört icke allenast boningshus,
utan äfven monumental-byggnader (såsom Posthuset,
Vetenskapsakademien, Biblioteket etc.) med fasaden, så när som på sockeln,
helt och hållet i putsverk, och om man äfven mot slutet af denna
périod (början på 80-talet) började visa annat material, såsom i
Centraltryckeriet m. fl. byggnader, så härledde sig detta mer från
en slags tillfällig dekorativ färgkänsla än från ett fullt medvetet
behof af reel byggnadskonst.
Det var 80-talets »unga garde» förbehållet att »med
hammarslag på hammarslag» få guddomen i gips och puts att ramla för
att med lika stor kraft som sann konstnärsglädje därefter mura
upp en ny idol i verkliga block.
Det är svårt för »den oinvigde» att förstå alla de
svårigheter, som måste öfvervinnas under detta arbete, och den
betydande och djupgående insikt, formell och teknisk, som måste
innehafvas af ledarne för en dylik reform. Men om de besinna
att en arkitekt, olikt sina lyckligare arbetsbröder, målare och
skulptörer, icke är i stånd att med egen hand utföra sitt arbete,
utan oupphörligt är beroende af de utförande handtverkarnes
förmåga och blick, af stenbrott, stenhuggerier och stenhuggare,
af ornamentshuggare, timmermän, snickare och smeder, af kakel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
