Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmsarkitekturen och våra moderna arkitekter, af Ragnar Östberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med improvisatörens både feltag och hänryckande känsla, men
alltid efter mästerligt skrifna noter. I Nordiska Museets väldiga
byggnad vid Lejonslätten har upptagits germanska
arkitektur-motiv från renaissance-perioden. Gedigenhet, nordisk tyngd och
äkta monumental patos hvilar öfver denna stenkoloss, där allt
är byggnadsmässigt, rationelt och väl beräknadt. Man skulle
endast önska, att konstnären ett ögonblick, i denna pittoreska
stil, dragit på munnen och kommit en att le — och det är ju
möjligt, att han, väl behärskad, bundit sin glädje för
midtpar-tiet, som ännu ej kommit till.
I Rosenska palatset (Strandvägen 55) åter sjunga svenska
toner ifrån 1700-talets öppna festlif. Det är marmorprakt och
lekande rörelse och grace i hvar linie h la mode fran^aise. Det
är aristokratisk stämning och hofmannaton »från Gustafs dagar».
Där är gammal svensk förfining och gammalt svenskt kynne på
allt — så när som på grofhuggningen af marmorkedjorna,
hvilket torde vara ett alldeles modernt lättsinne gent emot materialet.
Om vi afvika från Strandvägen, finna vi i närheten vid
Ladu-gårdslandstorg ett märke af tidigare dato i Saluhallen med
tegelformer i motiv från Nord-Italien, längre bort i Staden vid
Skeppsbron n:o 20 en nybyggnad för Städernas Allmänna
Brandstodsbolag, i Tessins anda, samvetsgrann, tidstrogen och korrekt, men
där ändamålet, affärshus, alldeles bortförvillats i en aristokratisk
palatseffekt; och slutligen i närheten vid Osterlånggatan ett hus
med putsad fasad i gammal fornenkel Stockholmstyp — allt
vittnande om en sällsynt arkitektonisk lärdom och en ovanlig blick
för den för hvar olika formstil karaktäristiska linieföringen.
Det Adelsvärdska huset vid Strömgatan leder oss till samma
reflektion. Det är kanske det vackraste och mest fullödiga af
Clasons verk i Stockholm, med sin hemlandston från 1600-talets
svenska prakthus, sin mustiga effekt med de båda burspråken
åt strömmen och sin på ett femvåningshus öfverlägset lyckade
fördelning af de många fönstren.
Ingen har så som I. G. Clason bidragit till en värdig
arkitekturutbildning inom hufvudstaden, om också hans mångsidiga
stilförmåga lockat efterföljare, med mindre finkänslighet, till en
oroväckande och osund stilomsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
