Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetarnes Stockholm, af Gerhard Magnusson - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förr oeh nu.
Den, som något följt med sin tid, måste erkänna att
arbetaren nu icke är densamme som förr. Arbetaren har nu
för tiden större fordringar på lifvet, han vill betraktas
som en människa och han understår sig också fordra att få lefva
som en människa.
»Han är oförnöjd och njutningslysten», säger den digre
fabrikören, där han vid sitt kaffe med avec låter de sociala
spökbilderna sättas upp mot väggen för att piskas. Tänk då, hur
han var förr, fortsätter fabrikören och blåser ut ett rökmoln från
sin utländska cigarr, då lefde han på en sill och en bit bröd för
dagen och då gaf han normalarbetsdag och sån’t där allt som
flyger och far.
Och den digre fabrikören blåser med välbehag ut ett nytt
rökmoln, med möda döljande att han ändå är glad att slippa,
såsom hans far, »gamle mäster», arbeta själf och själf ha
dagliga bekymmer för näringen.
Nej, arbetaren är ej densamme nu som förr. Och icke
heller arbetsgifvaren. Ty hvad icke handtverkeriets utveckling
lyckades plåna ut af gamla tiders patriarkaliska förhållanden mellan
mästare och arbetare, det lyckades konkurrensen göra,
konkurrensen och maskinerna. Arbetaren blef nu icke längre en
medlem af handt verkar ef amil j en, ej en för sina återstående dagar
skyddad medarbetare, utan han blef ett nummer, ett
nummer som vid förfall mycket väl kunde ersättas af ett annat. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
