Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Stockholm provianterar, af Axel Kerfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur ögonen; ja, till och med innan hennes många tjänsteandar
äro fullt klara med städningen af hennes gator, torg och
promenader. Vår väg för oss till en trakt, som under vårt senaste
lustrum så godt som fullständigt ändrat karaktär, en förr på sätt
och vis undanskymd del af hufvudstaden, men nu visande
remarkabla tendenser att bli något alldeles särskildt modärn med
allt hvad nutidens fordringar kunna kräfva.
Detta är trakten kring Norra järnvägsstationen eller »Norra,
station», som den mer vulgärt kallas af stockholmarne.
Vi ha rundat kring hörnet af gasverkets tomt, med
huf-vudstadens ännu kvarvarande första gasklocka, som kommit
mången nervös natur att känna fruktan för explosion. — en för
öfrigt alldeles obefogad fruktan — och snedda ned mot viadukten,
invid hvilken det nuvarande fabriksliknande stationshuset, som
blott är cirka tio år gammalt, väntar på att när som helst få
vika för Stockholms nya Centralstation, hvilken där skall resa sig
i all sin glans.
Af denna framtida hägring spårar man dock än icke
minsta spår, mer än järnvägsspåren där bakom. Allt tyder snarare
på en mycket pregnant rustik stämning, som isynnerhet präglas
af ett bölande, bräkande, grymtande, hvilket kan komma en att
tro, att man i hast blifvit förflyttad till någon mäktig jordadrotts
rikt försedda lägenhet för oxar, kor, kalfvar, får, svin och höns.
Denna förmodan är ju på sätt och vis riktig, ty här har
Hennes Majestät Stockholm ett hufvudkvarter för sina skaffare,
hit föres en mäktig kontingent af de djur, som visserligen icke
skola vårdas och gödas, men väl ledas ut till en sista transport, en
sista vandring, nämligen den till slaktarens bänk från ångbåt eller
järnvägsstation — den norra eller den södra — så vida djuren
icke afhämtas från någon af boskapsbazarerna vid nämnda
stationer, af hvilka den södra nu är snyggast och tidsenligast,
men dock ännu kan lämna åtskilligt öfrigt att önska. Någon
offentlig dylik boskapsbazar finnes icke än i Stockholm.
Det är kanske icke så underligt, om man i alla dessa
djurläten — hvilka kunna göra en vistelse utom Stockholm idyllisk
som ett herdekväde — tycker sig spåra något af aningsfull oro,
liksom visste redan dessa dödsdömda djur sitt bittra öde. Andra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
