- Project Runeberg -  Boken om Stockholm i ord och bild /
455

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos pantlånaren, af Ninian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo, jag tackar jag! Han satt och sjöng och spelte
gui-tarr, när jag var där nppe. Men äfven hans elever i sång och
guitarrspelning ha dragit till landet, så att några penningar har
han inte. Det enda jag fick var pantsedeln. Hå hå ja ja! Nu
tänkte jag fråga dig om jag kunde få låna pipskaftet igen.

— Pipskaftet? Ja, det går för sig. Det hänger öfver mitt
skrifbord. Men jag vill ha det tillbaka.

— Naturligtvis. Har jag inte alltid lämnat det tillbaka förut,
när det räddat situationen?

— Visserligen, annars vore det väl inte nu här.

Förhållandet med pipskaftet är följande:

På den tid jag bodde i Minneapolis erhöll jag såsom
present af en japansk köpman en dyrbar pipa med vidsittande rikt
inlagdt skaft.

»Silfver är hvarannan ruta
Och hvarannan är af guld!»

Piphufvudet blef i fjor, ledsamt nog, sönderslaget; men
skaftet finns kvar i all sin sällsporda prakt; och utan tvifvel har det
varit till större välsignelse än något annat pipskaft i denna värld.
Man erhåller nämligen hos »juden» 15 kr. till låns på detsamma,
hvilket bevisar, att det är värdt mer än 50. Och jag brukar vid
brydsamma tillfällen låna det åt mina vänner.

Äfven nu tjänstgjorde detta pipskaft som en trollstaf. Min
vän, som afiägsnade sig i cylinder och »hästtäcke» samt med
pipskaftet doldt under hästtäcket, återvände snart, visserligen utan
pipskaft, men iklädd halmhatt och sommarytterrock.

— Ja, Gud välsigne pipskaftet, utbrast han därvid; och jag
nickade god mening.

Att komma öfver goda stränginstrument här i Stockholm är
mycket svårt. Men hos pantlånarne kan man ibland lyckas få köpa
riktiga »cremonesare». En del utländska musici anlända hit för
att skära guld med sina stråkar; men slutet på visan blir ofta,
att både stråken och violen hamna hos pantlånaren.

En af mina bekanta, som är ämbetsman och musikvurm
och i hvars hem »kvartettaftnar» hvarje afton äga rum, annon-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 23 16:36:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokomsto/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free