Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hos pantlånaren, af Ninian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serade här om dagen efter en violoncell för att komplettera sin
uppsättning af stråkinstrument.
Redan dagen efteråt inträdde till honom en utländsk
musiker, som berättade, att han hade sitt dyrbara instrument »på.
stampen». Han kunde själf icke lösa ut det, utan vore hågad
sälja det billigt för att få respengar hem till sitt land igen.
Ett expressbud sändes genast att hämta violoncellen, som
befanns vara alldeles förträfflig. Den stannade sålunda i
Stockholm, men dess förre ägare styrde redan samma kväll sin färd
mot söder.
Hvarje lördagsafton vid 7-tiden har jag under flera
månaders tid sett en ung kvinna begifva sig till pantlånekontoret för
att strax efteråt komma tillbaka med ett väldigt bylte under
armen.
Och lika säkert har det varit, att hon hvarje
måndagsmorgon vid 9-tiden ditburit byltet igen.
Hvad månde finnas i detta bylte?
En tillfällighet gjorde att jag fick reda därpå.
I lördags middag kom nämligen en artist hem till mig med
några teckningar och då han å en af dem skulle radera ut ett
par öfverflödiga streck, sade han:
— Jag har glömt min knif hemma!
— Och jag bröt nyss af min, vidtog jag. När jag går ner
i staden, skall jag köpa en ny.
Min stump dugde emellertid icke att radera med, och
artisten kilade ut. Efter några minuters förlopp kom han tillbaka
med en mycket konstnärligt kombinerad knif. Där fanns både
syl och pryl och sax och allt det där.
— Den här knifven köpte jag hos pantlånarn, sade han.
Han har tjogtals knif var af alla konstruktioner, hvilka nu
säljas-såsom förfallna panter.
Frampå kvällskvisten begaf jag mig själf in till pantlånaren
för att köpa mig en knif. Där var fullt af folk, fattiga stackare
af båda könen och alla åldrar, hvilka för att stilla hungerns
kval eller för att få gå ut ett slag på söndagen, »försilfrade
sina dyrbarheter», kläder, klockor och allt möjligt, både likt
och olikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
